Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 2

ben tyske landtvärnssoldaten. Den af Daily News till Tyskland skickade specielle korrespondenten (officer i britisk tjenst) söker för den engelska allmänheten tydliggöra den rörelse, som nu under tre veckor fortgått i Tyskland, genom att jemtöra den med hvad som skulle ega rum i Storbritanien, om en underrittelse plötsligt inlupe, att fransmännen stode i Dover. Tyskland, säger han, erbjuder en anblick, som verlden kanske aldrig förr bevittnat. , Väluppfostrade, intelligente unge män i många tusental, som egnat sig åt vetenskap, konst, industri, handel o. s. v., handtverkare, arbetare och bönder förvandlas likasom genom ett trollslag till soldater. Betrakta dessa skaror af allvarliga landtmän, som i det heta sommarvädret vandra vägen fram med sina små knyten i hand! De begifva sig just nu in i depot-byggnaden, och när de komma ut, ser man dem i sina blå uniformer marschera bort med fasta afmätta steg. Man skulle vilja svära på att de i hemlighet exercerat, alltsedan de lemnade den aktiva tjensten. I början röra de sig litet styft, det är sannt, men med militärisk hållning och med noggranhet hvad takten angår. De äro väpnade och ekiperade. Innehållet at de små knytena har försvunnit i den stora soldatrenseln. Det oundvikliga bakladdningsgeväret hvilar i handen, den hårdt sammanrullade kappotten är lagd öfver skuldran som ett skärp, och med proviantpåsen och vattenflaskan, patronköket och kokkärlet är preussiske soldaten färdig att gå i filt. Han marscherar till nästa jernvägsstation, skakar hand med åskådarne, dricker ett glas öl, som man bjuder honom, låter ett dussin cigarrer stoppas i sin ficka, och derefter skyndar han att möta fienden så tort som myndigheterna kunna förskaffa honom till krigsteatern. Så har det gått dag efter dag. Desse bönder och handtverkare, köpmän och arrendatorer äro i en handvändning krigare och ila till striden, följda af landets välsignande böner. De lemna bakom sig sorgsna bjertan, kanske äfven hungrande munnar; också ser man på deras anleten ett allvar, som icke återfinnes hos deras yngre kamrater, som ännu tjena bland ,fälttrupperna; men icke desto mindre äro de aftågande landtvärnsregementena uppfylda at stridslust, och fransmännens ),,A Berlin! besvaras här till fullo med ropet ,, Nach Paris! Oupphörligt genljuda gatorna af det blåklädda sotfolkets steg och trummornas hvirflar. Det är ett vackert system, detta preussiska, som sätter en hel nation i stånd att föra vapen till sitt fåderneslands försvar. Man häpnar öfver en kraftansträngning, som gör det möjligt att efter knappt mer än fjorton dagar hafva en million välöfvade krigare uuder vapen. I