Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1870, sida 2

digt, att du derför skall blottställa dig för så myeken fara? — Jag älskar jungfrun, det är ett! — svarade Jost häftigt och kort. — Hon är färdig att säga nej i brudstolen, det är ett annat, och fast jag har den svenske kungens och fru Britas samt möjligen hennes faders, herr Olofs, goda vilja och samtycke, så har jag icke herr Åkes, jungfru Ilianas egen faders! — Har du så begärt det af herr Åke, Jost? — Ja, jag har det, och jag har fått ett svar, som. ingen tysk riddare må kunna smälta ... Men derom en annan gång, broder Kuntz! Står du mig nu bi, som vi lofvade hvarandra att göra, när vi drogo ut till dessa snöländer, så kan du vara viss derpå, att jag skaffar dig ett slott i Sveriges land ... Du skall se, att det går lättare under den svenske konungen, än under den bayerske Kristofer! — Nå väl, jag sviker icke mitt löfte! — svarade brodern. — Så skaffa då stolts jungfrun till det gamla tornet, der Henrik väntar med slädan . .. jag skall under tiden sätta vakt vid brunnen. Kuntz aflägsnade sig, och riddar Jost gick åter ned till brunnen, vid hvars stenkant han stannade och lutade sig ned, ty han hörde ljud, liksom om någon arbetat dernere. Det varade en god stund, och han stod der i andlös förbidan. Allt kunde inom ett ögonblick vara förloradt, om Thord Carlsson kom tillbaka och i vittnens närvaro trängde ned till fängelset och såg jungfrun bortröfvas, och så mycket kunde knappast konung Carl hafva fördragit, huru insnärjd han än var i den sluge riddarens spånad. (Forts.)