Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 3

ILLIVLITOUL den Aug. I dag omsatbtes 10,000 balar bomull. Priset å Middl. Upland 7?, d. Marknaden är matt. Litteratur. Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling. Under medverkan af flera skriftställare utgifven af Carl von Bergen. Tredje årgången. 1870. Juni—Juli. Stockholm, L. J. Hiertas förlag. Junihäftet börjar med en ur ,, Revue des deux Mondes lånad afhandling, benämnd ,Arbetarefrågan i nittonde århundradet, som har Mr Paul Leroy-Beaulieu till försattare. För hvarje läsare, som at menniskokärlek eller af patriotism intresserar sig för den-vigtigaste af de sociala frågor, hråka nu stå på dagordningen, men som ej haft tillfälle att med uppmärksamhet följa den pågående stora striden mellan pitalet och arbetet i flera af Europas it bekant med de egentliga orsakerna till densamma och till de utsigter, hvilka a kulturstater, och som ej gjort sig finnas för dess biläggande, måste denna la väl skrifna och sakrika skrift vara välkommen. Förf. har kommit till det resultat, att det ej är genom arbetsinställningar, som man kan ernå en varaktig och verksam förhöjning af arbetslönen, utan genom prodaktionens ökande och arbetets duglighet, samt att arbetaren sjelf skulle falla det första offret för de ovisliga försöken att tillfredsställa hans anspråk på arbetsgifvarens eller konsumentens bekostnad. Tyvärr vågar man dock ej att hoppas, det ett räsonnemang sådant som hans skall kunna göra synnerligt intryck på strike-arrangörerna, alldenstund dessa likt tredje rangens statsmän blott tänka på den närmast liggande fördelen och ej besinna hvilken skara af förluster, som den för i släptåg med sig. — Den följande uppsatsen afser att visa en annan stor samhällsfrågas närvarande ställning inom de länder, som kunna fägna sig åt den europeiska civilisationens förmåner, och kallas ,Reformsträfvanden i fråga om qvinnans samhällsställning af B. Naturhigtvis gör det inskränkta utrymmet, att mänga da och betydelsefulla fakta, som titeln erinrar oss om, ej kunna anföras ir, men hvad som omförmäles är dock tillräckligt för att visa äfven den mest hårdnackade och tvärsäkre motståndare till den ,,vederbörliga qvinnoemancipationen, att på det ifrågavarande området röra sig så stora krafter — och främst bland dessa sanningens och rättvisans — att hvarken de tomma sofismerna eller det fräcka, iskalla hånet längre mäkta lägga hinder i vägen för den så länge förkättrade idben. Synnerlig uppmärksamhet förtjenar, hvad förf. berättar om ädla och rikt begäfvade qvinnors verksamhet för den goda saken. — ,, Tidsbilder från Frankrikes kyrka af Claes Lundin är en lislig skildring af det bedröfliga ofog, som i Frankrike bedrifves af prester och fanatiskt-vidskepliga solkskaror med klädeslagg och reliker, hvilka utgifvas för att vara heliga, samt af jesuiternas och ultramontanernas kamp mot den friare riktnivgens representanter inom franska kyrkan, såsom Lamennais, Lacordaire och sednast mot pater Hyacinthe, om hvilkens antecedentia intressanta upplysvingar meddelas på grund af hrr Puaux och Bigelows uppgifter derom. — Vidare finner man i detta häfte en förträfflig karakteristik at H. C. Andersens så egendomliga författareskap, hvilken är lånad ur , Kritiker og Portraiter och författad af d:r G. Branden. Julibäftet inledes med , Några betraktelser i anledning af den nyligen inträffade personalförändringen inom statsrådet af den välbekanta signaturen IL. J. H Denna uppsats, som — om vi ej misstaga oss — är den första, hvarmed tidskriftens förläggare riktat den, är säkerligen en at de sakrikaste och intressantaste, som skrifvits med anledning af den sista ministörförändringen, såsom man ock kunnat antaga på förhand. Då förf. kastar ,en blick på de minnen, som de afgångne rådgifvarne lemnat efter sig träffar denna blick naturligtvis först den nya riksdagsordningen, hvars författande och genomdrifvande i väsentlig mån kan tillskrifvas f. d. justitie-statsministern baron de Geer. Efter ett lifligt erkännande af densammes förtjenster, hvilka han anser redan blifvit så väl insedda af det stora flertalet af representationsförändringens motståndare, att dessa ingalunda skulle vilja gå tillbaka till det gamla, om detta erbjödes dem, kommer han till påpekandet af2:ne brister hos denna nu gällande representationsförfattning, som han trott sig finna. Den ena är längden af den tid, som blifvit bestämd för riksdagsmannakallets utöfning i första kammaren, och den andra kortheten af den, som blifvit anslagen för hvarje riksdag. Såsom skäl för sin önskan, att riksdagsmannaskapets varaktighet måtte reduceras från nio till sex år, anför han det, att ett icke obetydligt antal af första kammarens ledamöter skola före slutet af sitt mandat, ha hunnit den ålder, då kraften till deltagande i maktpåliggande ärenden af offentlig natur starkt astagit och behofvet att återgå till privatlifvets lugn inträdt med berallande nödvändighet — ett antagande, som öfverraskar, då det framställes af solkrepreKAT, ÅD fr