NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Må vi först få fred i landet — fortsatte denne — sedan tänker jag, att vi väl kunna komma till ett godt slut med vär tvist, och måhända bättre, än om den svenske konungen icke kommit emellan. — Der hafven I talat, som en riddare bör att tala! — sade erkebiskopen, och ett soligt leende spred sig öfver de gamla, allvarsamma dragen. Samtalet öfvergick sedan till kriget och konung Carls bref till skåningarne att skynda till hans hyllning samt hans uppmaning till erkebiskopen att personligen infinna sig hos honom. Erkebiskopen förklarade sitt fasta beslut, att förr falla under sitt Lundagårds och sin domkyrkas ramlande murar, än svika den konung. på hvars hufvud han med egna bänder satt kronan, men hemstälde dock till riddaren, hvad som var att göra Herr Ivar åhörde erkebiskopen med uppwärksamhet och öfvervägde allt, men kunde icke se saken annorlunda. än att det ena icke behöfde undanskjuta det andra. Fj blott Lundagård och domkyrkan, utan hela den stora och rika erkebiskopsstaden borde försvaras, men detta hindrade icke, att ju erkebiskopen kunde besöka konungen och försöka, om man icke i godo kunde afböja den öfverhängande faran samt åtminstone få vågra dagars stillestånd. Derunder kunde herr Ivars folk hinna anlända och möjligen eu och annan at ÄS. H. Ti No 178