Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 1

ne, ast ett tåg, som hängde på en af tross vid en jernring i brunnen och halade sig ned. Det var verkligen herr Thords sköldbuckla, och han ämnade åter äntra upp, då han mirkte alldeles bakom sig en rostig jerndörr, som stod till hälfren öppen. Han sköt dörren djertt ät sidan och försvann. Brodde! — ropade i detsamma herr Thord uppifrån slottstrappan. Svennerne sågo sig omkring efter Brodde, men funno honom icke och svarade derför herr Thord, att ban nyss varit på stället, men nu var borta, och att han sannolikt gått derifrån på den väg, som herr Thord färdats till slottet, för att leta efter bogprydnaden på hans häst. Herr Thord tog reda på, hvad som tilldragit sig, och gat befallning åt en annan af svennerne att sitta upp och rida till platsen, der rännebaneret stod, samt framföra befallning till herr Nils Sture att rycka fram något längre åt öster mot Dalby kloster till. Derpå gick herr Thord uppför trappan och in i riddarsalen, der konungen befann sig omgifven af sina herrar och riddare. — Hillemo, käre frände! — ropade konungen glad och sträckte ut handen mot Thord. — Hilsemo, jag menar, att lyckan åter är oss , så att vi kunna glädja oss duråt! — Gud dess tack, min kunglige frär svarade Tuord. Konungen fortfor derefter att fullborda dun skrifvelse, som låg framför honom på bordet, oc räckte den sedan till en af riddarne med bofall ning, att föra den Herman Berman i händer. — I skolen ock hafva en befallning af mi min frände — sade konungen, vänd till Thord men den skolen I få, när vi fått vårt samtal me erkebiskop Tuve slutadt. i hans band ligger m Skånes öde. Riddaren, som skulle föra sedeln till skidrän narebaneret, aflägsnade sig, och konungen utde