Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1870, sida 1

kontoret. ICXXAl NES RE UTRIKEN, TYSKLAND. en preussiska krigsstyrelsen har ansett sig böra göra några undantag från förbudet mot tidningskorrespondenters vistelse vid armåen. Sa ha tre bekanta tyska författare — Gustav Freytag, Georg Horn och Adolf Strodtman — fått tillstånd att uppehälla sig vid något af de tro tyska armåernas hufvudqvarter. Dessutom har man medgifvit en engelsk korrespoudent för ,,Times — William Russell, bekant för sina förträffliga skildringar från Krimkriget och 1866 års krig — samt en nordmerikansk referent samma rättighet. Öfriga korrespondenter måste utstå många besvärligheter och faror för att kunna tillfredsställa sina tidningars läsare. Så har en af de många korrespondenter, som betjena den österrikiska ,, Neue freie Presscl, i Epinal måst utgisva sig för handelsresande och förete fakturor och andra affärspapper för att visa, det han kommit till staden för att göra beställningar hos dervarande urfabrikanter. I sin annotationsbok måste han iakttaga den törsigtigheten, att han icke blott förkortade orden på det mest obegripliga sätt, utan äfven skrel sina notiser på det böhmiska språket och med gammalgrekiska bokstäfver. FRANKRIKE. Journal officiel offentliggör en ny depesch af den 2 dennes, som Gramont ställt till Frankrikes ambassadörer, och hvaruti han törst och främst uppmanar Bismarck att förete bevis för sina påståenden samt sedan påminner om grefve Darus bref at den 13 och 15 Februari, enligt hvilka han åt Frankrike häfdar förtjensten af att hafva föreslagit en afväpning. Slutet af depeschen framkommer med autydningar om ätskilliga yttranden, som Bismarck skulle hafva haft angåerde den ryska politiken. Bland annat skulle han sagt, det Preussen icke vågade afväpna, emedan Rysslands politik ingäfve misstroende. I ,Jvurnal des debats förordar Laboulaye den största möjliga humanitet under krigets förande, särskildt i hvad angår privategendom. Han framhåller huru — 1 jemförelse med krigen under fordna tider — obestridligen de menskliga rättigheterna alltmera gjort sig gällande. Det speciella ändamålet med Laboulayes artikel är att förmå regeringen att icke angripa eller taga de tyska handelsfartyg, som ej föra krigskontraband. Han anför de storsinnade ord, som den berömde Portalis, minister i franska republiken, uttalade år VIII vid öppnandet af prisrätten: , Mellan två eller flera krigförande nationer privatpersoner, af hvilka dessa nationer bestå, endast genom en olycklig tilidragelse tiender; de äro det ingalunda som menniskor, de äro det icke ens som medborgare, de äro det endast och allenast som soldater. Laboulaye slutar sin artikel med följande ord: Må vi icke föröka dessa giftiga frön, må vi föra kriget tappert under öppen himmel, och må vi icke från batvet burtjaga de stackars meuniskor, som icke gjort oss något för när! Må vi blältva trogua det transka ädelmodet och icke öfvergifva dessa frihetens traditioner, som utgöra vår ära! Vi kunna börja kriget med att dekretera bafvens frihet; detta är ett lätt och ädelt medel att vinva den allmåuna opinionen och ännu en gång visa veriden, det Frankrike icke förer krig af vinstbegär, samt att en stor ide e skyddas af dess sana. Den vid Weissenburg stupade general Douay var vid sin död 54 år gammal, och bade då under sitt befäl de algierska trupperna. Han hade deltagit bäde i kriget på Krim och i det italienska fälttåget. Vid Solferino förde ban med utmärkelse högra flygeln af franska armben. Han deltog som divisionsgeneral i den franska expeditionen till Mexiko och har sedan förestått skjutöfningarne i lägret vid Chalons Under denna oroliga tid fär man onekligen ofta erfara det allravidunderligaste Så har den radikale ,, Reveil i största hast AAn —