Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 augusti 1870, sida 2

Gud, att förhållandena icke vore sådana, som de äro, mellan mig och eder broder, herr Ivar, så kunde väl råd finnas... I dörren till ett angränsande rum stod en riddare, som bar riddar Jost von Bardenvleths sköldemärke broderadt på sin dyrbara lifrock. Det var en broder till denne, riddar Kuntz von Bardenvleth, som var erkebiskopens slottsfogde på det helt nära Lund belägna erkebiskopliga slottet Borgeby. Han åhörde de båda prelaternas samtal, och som han förstått att vinna stor gunst hos erkebiskopen, så var det icke något underligt deruti, icke heller att han nu steg fram och blandade sig i samtalet, i det han omtalade, att en krämarsven kommit på natten till Borgeby, der då riddaren befann sig, och af honom hade riddaren fått de underrättelser, att herr Ivar samlade en stor makt kring Lillö, men om det gälde konungen eller erkebiskopen, det visste han icke. — Gud bättre! — hviskade erkebiskopen och hans allvarliga öga hvilade på en helgonbild, som stod i en fördjupning i väggen med en brinnande lampa vid sina fötter — jag ville väl låta min rätt fara i tvisten med eder broder, herr Ivar, domprost Peder, om jag så trodde, att han dermed ville stå på sin herres och konungs sida! — Jag vet ingen mer, än min broder Erik, som fört avog sköld mot sitt land! — genmälte domprosten. I detsamma smattrade en trumpetstöt och på den fria platsen framför biskopshuset såg riddar Kuntz, som skyndade till fönstret, en skara svenner hålla. Erkebiskopen och domprosten sågo förskräckta på hvarandra, och bådas läppar fråmhviskade ordet: konungen, då riddar Kuntz vände sig om och sade: — Jag menar, att svennerne föra edert sköldemärke, vördige herr Peder, och om jag icke ser allt för mycket fel, så är det herr Ivar sjelf, som håller här utanför.