Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 2

sig till 35,000. Detta är nära 5 x af besolkningen, men ett än större antal har anmält sig till inträde i armöen. Men det har beslutats att icke med en enda man öfverskrida regementenas normala krigsfot. Derför qvarlemnas reserv-öfverskottet hemma, deladt i två klasser ersättningsmanskap, hvadan nationens militära krafter anlitas mindre nu än i början af år 1866. För att göra listorna öfver fallna och sårade fullt tillförlitliga, så att icke vid appellen tillfälligt frånvarande soldater bli på dem uppsatte — för att sålunda bespara många familjer onödiga sorger, har man träffat den åtgärd, att hvarje man bär en pergamentslapp med sitt namn, som han fäster på uniformen, när han går i elden. Dessa lappar samlas från de fallnas bröst, innan de begrafvas på slagfältet. Man hoppas, att fransmännen ej skola vägra att låna sin hand åt den na menniskovänliga åtgärd. Grefve Moltke, Tysklands strateg, är en tystlåten man, men nu tystare än vanligt. Folk vet det och besvärar honom icke med tal, innan han sjelf öppnar samtalet. Men för några dagar sedan bröts denna regel af en börsmagnat, som mötte honom på gatan. , Nåväl, herr general, frågade han, ,huru aflöper det? , Tack, som frågar, svarade generalen, ,mina sädesfält stå vackra, men min potatis är klen. Börsmannen försvann. — ——