Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 augusti 1870, sida 1

Hj.mmn ä d—ä——c— — Jag står vid mitt ord och det måste Nils Bosson tåla! IIerr Eygert Krummedik insåg dock bättre sakens sammanhang, än hvad Thord gjorde, och han gick emellan på ett sådant sätt, att till slut riddar Thure lät sin talan falla. Men detta väckte åter Thords misstankar, och, då han tillika besinnade, hvad han tått höra af Jösse Bosson, öfvergick blixtsnabbt hos honom aningen till en klar tanke, och han sade: — Om än min vän, Nils Bosson, står för högt för att låta ett lättsinnigt ord af eder förleda sig att draga svärdet, så säger jag, Thord Carlsson, eder till, att jag äskar veta, hvad som gifvit eder anledning att tala ord, som I skullen blygas för, hvar så ett äkta ridderligt bjerta klappade under eder bruna tröja. — Men jag säger det icke! — svarade herr Thure. — Och dermed menen I, att jag skall låta mig nöja? — sporde Thord med flammande blick, allt mera öfvertygad om, att riddaren hade en sjuk sak, som ej tålde dagsljuset, och han tillade: — icke utan märklig orsak kunnen I, och vågen I, herr Thure, säga Nils Bosson Sture, att han är den fegaste man... — Det är dock något, som icke rörer eder, herr Thord! — afbröt Thure. — Jag spörjer dig till, Nils Bosson, hvad så du vill svara mig derpå — vände sig Thord till denne utan att akta på riddar Thures yttrande — är den sak, som väckt riddarens vrede sådan, att du kan omtala den för mig? Nils kastade en genomträngande blick på Thure Thuresson, innan han svarade: — Jag kan det, och jag skall det ock i sinom tid, så framt icke I herr Thure sjelf genom edra handlingar viljen visa, att hvad I här till mig hafven talat, har varit innehållslöst! — Godt, herr Thure — tog Thord till orda