Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 3

lenna gemenska. Dut ULLA CM BAN DM 114d1 nan genom undervisning lära barnen, huru de kunna tillegna sig denna gemenskap med Gud. Protesterade emot, att hvarje form at religion är ika god. Så är det ej. afven den bästa form är bristfällig. Det gifves blott en sanning. De skilda bekännelserna stå på olika ståndpunkter, derföre, itt de ej tillegnat sig denna sanning (ur bibeln) i ika hög grad. Lektor Blomstrand framhöll, buru väl kristenlomsundervisningen förr bedrilvits, då barnen finge äsa utantill sin lilla och sin stora katekes och selermera fingo högtidligt vid husförhören visa sina kunskaper. Dessa husförhörstunder väckte glädje hos föräldrarne, och så är det ännu. Beklagade let nya undervisningssättet; men hoppades, att den id kommer, då man får erfara den gamla katekesläsningens stora företräde och åter vill införa lensamma. Dagens möte. Fortsättning af diskussionen öfver andra frågan öppnades af Skollärare Eklund: Det dogmatiska at kristenlomsundervisningen i skolan bör omfatta Luthers lilla katekes, som är en symbolisk bok, ,,en perla i guld. Bibliska historien bör ej vara för kort och innehålla bibelns egna ord; vidare böra barnen lära psalmverser. Undervisningen bör så bedrifras, att katekes och bibl. historia sammanföras. Talaren hade i sin skola ej följt läroböckerna i ordning, utan låtit barnen läsa i sammanhang, hvad som i katekes och bibl. historia berört hvarandra; ingen lexa har förelagts barnen att lära på egen hand, utan hafva lexorna blifvit förberedda, enligt den anvisning, som skolinspektörerna gifvit. Hr Odegaard (vorrman): Det har skett en stor andlig väckelse i Norge både i kristligt och politiskt hänseende. Undervisningen har stått under presterskapets ledning, Det kan ej nekas, att kristendomsundervisningen, intill för några få år sedon, haft för stort omfång och tid. Men yrkan skedde. att de medborgerliga ämnena måtte få sin tillbörliga tid. Detta väckte i början storm, isynnerhet i det pietistiska lägret; men numera erkännes allmänt, att förändringen varit nyttig och behöflig. Tal. redogjorde för lärschemat i Kristiania folkskolor, af hvilken framgick, att kristendomsundervisningen numera bar åt sig anslagna S timmar. Ansäg 6 timmar vara tillräckliga, ty endast grunddragen af kristendomen behöfva inläras, men ej de stridiga spörjsmälen. Barnets hjerta skall väckas för det andliga litvet, men det är törst vid mognare år, genom egen andlig erfarenhet och då behofvet är väckt, som det kan fatta det mera djupa. I all undervisning kan läraren visa till Herran. Tal redogjorde för sättet, hvarpå denna undervisning i hans skola bedrifves. Den sker historiskt och föröfrigt muntligt, på ett sätt, som tränger till barnahjertat. Norska lärare äro eniga om, att barnen böra läsa katekes. Vidare användes bibelläsnivg. En strid har pågått hos norska skolmän, huruvida en vidlyftig eller kort lärobok bör begagnas; ännu användes Pontoppidan. Hr Abrahamsen (dansk) upplyste om, att Pontoppidan ej mera begagn i Danmark. Den har blifvit ,,mormor till den lärobok, som nu begagnas. Pastor Mau: Den kristliga religionsundervisningen bör meddelas för det första med tro, för det andra med bön, som förrättats i lönnkammarens stillhet, och för det tredje med Uf och lust. Den talaren, som vill, att kristendomsundervisningen skall fördrifvas från skolan, är en dålig talare. En sådan talare gör stor skada, ty han vill förderfva barnahjertat. Han har sjelf intet andligt godt och kan således intet godt meddela. Jag ville slå denna sanning fast så, som man slår en spik i hjertatOm detta lyckats, trodde tal. sig bafva uträttat något godt på detta första nordiska skolmöte. Bönen i skolan bör aldrig vara lång, utan kort, men sådan, att läraren lyfter barnen med sig till Gud. Den, som ej beder, kan ej uträtta, hvad han eljest kunde. (Vi få i sammanhang härmed göra den rättelse i gårdagens referat: att hr pastor Mau i sitt anförande ej instämde med hr Tang utan med hr Rodhe). Hr Baagö (dansk): De svenske kunna lätt tro att religionsundervisningen hos oss, mindre vårdas. Så är det ej; men den sker historiskt och systematiskt, emedan den systematiska undervisningen ej är för barn, hvars fantasilif ej kan uppbära en sådan undervisning. Kristendomsundervisningen i de danske skolorna är fri, så att de föräldrar, som vilja, att deras barn ej skola deltaga i skolans kristendomsundervisning, ej kunna tvingas härtill. Skollärare Berntson: Svenska skollagen föreskrifver hvad gom bör läsas. Läraren bör hålla sig strängt till läroböckerna. Skollarare andersson bade begärt ordet för att gitva tillkänna, hvad lärarne i Östergötland tänka i frågan. De anse att läraren vid kristendomsundervisningen bör hålla sig till hufvudlärorna, till det väsendtliga. De bälla sig till den ädle Thorsten Radenschölds åsigt att Jesu person bör genom läsning i bibeln frambållas och detta så, att hans lefverne och lära stå lefvande för barnen. De tänka, att ej mera dogmatik behöfves, än hvad Luthers lilla katekes innehåller; det öfriga är kyrkans sak. De anse, att de gräsliga händelserna, hvilka i bibeln skildras, såsom krig o. d. ej böra framhållas för barnen, men deremot de böcker, som väcka barnens tro och förtröstan till Gud, såsom Jobs bok och Tobie bok. De ogilla utanläsning af bibliska historien likaväl som af katekesen Om bibl. historien skall läsas utantill, så kommer att ske med den såsom skett med långkatekesen, att barnen fatta afsmak för densamma. Äfven denna fråga skulle anses besvarad af diskussionen. På f. m. medhans dessutom tredje och fjerde frågorna. För diskussionen öfver dessa frågor, äfvensom öfver femte och sjette, som diskuteras i afton kl. 5—7 kommer att redogöras i morgon. Ytterligare c:a 400 mötesdeltagare hafva an mält sig under gårdagen och i dag, och utgöra således omkring 900. Det intressanta föredrag, som hr semi nariedirector Eeinberg höll på f. m. ,,On det finska skolväsendets utveckling med sär kildt afscende på den praktiska lärarebild nngen, visade, att den fyraåriga, grund sliga lärokursen i det firska skollärare sseminariet, måste dana skickliga lärar och lärarinnor, så att en gång, när folk