Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 3

Ranegangsoch Polissakor. Poli-kammarenUn industririddare, utrustad med särdeles stor lörslagenhet och djershet, har under de sednaste veckorna upptradt härstädes samt lyckats att från några lättrogna personer tillnarra sig penningar. Genom polisens försorg är dock bedragaren, hvilken befunnits vara törre handelsbetjenten Carl August Ekberg från Karlskrona, numera förhindrad att vidare fortsätta med sin snygga industri, i det han insatts inom lås och bom dellfangelset. Redan den 20 förliden månad anmältes till polisen af enkan Mathilda Ericksson, boende i huset n:o 1 vid Torggatan, att föregående dag en obekant mansperson infunnit sig hos henne, samt, under uppgitt att han vore skeppare å eget fartyg, begärt att få hyra ett rum hos henne under den tid han komme att vistas här i och för försäljning af ett större parti sidentyger, kaffe m. m. Sedan enkan Andersson ingått på denna hans begäran, hade den obekante inlåtit sig i ett samtal med henne, derunder han bland annat sagt sig vara egare dels till en större egendom på Öland, dels af ett hus här i staden samt slutligen tillagt, att han af hennes aflidne man hade en fordran å 500 rdr. Då han skulle gå ut hade han frågat henne om hon. innehade några en-riksdalrar samt, då hon framtagit ett par sådana, begärt att få dem. Enkan Ericksson, som trott det fråga endast varit om vexling, hade låtit honom behålla dem, i tanka på att sedermera återfå dem. Den obekante, som hon sedermera igenkänt vara Ekberg, hade emellertid, efter att ha legat i rummet öfver natten, dagen derpå aflägsnat sig utan att sedermera låta höra af sig. Tisdagen den 26 hade samme industririddare infunnit sig hos en annan qvinna, hustru Josefina Andersson, boende i huset n:o 35 vid Skolgatan, samt der äfven begärt att få hyra ett rum. Hustru Andersson hade emellertid ej velat ingå derpå förr än hon talat vid sin man, som då tör tillfallet var borta. Ekberg hade äfven nu uppdukat en historia om att han förde ett eget fartyg och att han ombord å detsamma hade ett större parti sidentyger, schalar m. m., hvilka han här ämnade försälja. Under samtalets gång hade han frågat henne, om hon kunde vexla en 100-rdrs-sedel, men då hon nekat dertill och sagt sig ej ha mer än 6 rdr, bade ban helt djerft sagt att han för tillfället kanhända kunde bjelpa sig med dessa samt derför bedt att få dem. Hustru A. hade då lättroget lemnat honom dem, sedan Ekberg sagt att hon skulle återfå dem sedan han vexlat sina stora sedlar. Efter en kort trånvaro återkom E. samt begärde då att få mera penningar, dervid han visat henne en med papper fylld plånbok. Då bon sagt honom att hon ej innehade mera penningar hade E. aflagsnat sig och ej vidare återkommit. Hos ogifta Nelly Grimberg, som har en liten försäljning i ett stånd vid Rosenlundsvägen, hade Ekberg infunnit sig samma dag som hos hustru Andersson, och, under uppgift att ban vore en förmögen sjökapten, frågat Nelly G. om hon vore fartig, i hvilket fall han ville förskaffa henne hjelp från en frimurarefond, hvari han uppgaf sig vara delegare. Sedan hon tackat honom för denna oegennyttiga bjelpsamhet hade hon på Ekbergs fråga, omtalat att hon förr innehaft tjenst hos aflidne professor Schönbäck. Ekberg hade då genast sagt, att han skulle skaffa henne understöd från en donationsfond, som han uppgaf skulle finnas efter prof. S. Då emellertid Nelly G. upplyst, att hon bestämt visste, det någon sådan donationsfond icke funnits, hade E. hastigt ändrat sig och sagt att han naturligtvis menade frimu. rarefonden. Ekberg hade derpå ingått i ståudet samt vidare samtalat med henne. Etter en stunds ! förlopp hade han sagt sig skola gå, samt dervid