Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 2

A or Från krigsteatern. Det är icke blott den sensationslystna stora allmänheten i Frankrike, som nu i flera dagar känt sin otåliga åtrå efter segerbulletiner pröfvad till det yttersta. Åfven besinningsfulla män beskylla kejsaren, att han genom det långa dröjsmålet med ostiensiven tillspillogifvit den förmån som det var hans afsigt att vinna genom den plötsliga krigsförklaringen och de första blixtsnabba trupprörelserna mot Rhen — förmånen nämligen att hafva en oförberedd motståndare med blottade gränser. Kriget bade blifvit kortare, mindre blodigt och mer lysande, om denna plan hade beslutsamt fullföljts. Nu åter kan segern endast vinnas genom den yttersta ansträngning af Frankrikes krafter mot en fiende, som hunnit sansa sig och samla sin styrka. Att den ursprungliga, på en öfverraskning afsedda fälttägsplanen öfvergifvits berodde emellertid deraf, att den var grundad på en missräkning, som genast trädde i dagen. Man hade hoppats på Sydtysklands neutralitet och hemliga samverkan; man hade hoppats, att hannoveranare och bessare skulle resa sig mot Preussen vid första anblicken af de franska förtrupperna. Men i stället skyndade omedelbart efter krigsförklaringen hela Tyskland att ställa sig under en fana, väl vetande att det gällde dess tillvaro som nationalitet. Fälttågsplanen måste alltså förändras. Det kunde icke längre vara tal om att med 100,000 man rycka uti ilmarsch på Berlin. För att vara trygg om framgång måste brankrikes hela väldiga anfallsmagt vara ordnad, innan man kunde tänka på ett beslutsamt framryckande, och detta kräfver tid. För öfrigt har Napoleon III som fältherre föga likhet med sin farbror. Han saknar den sednares snabba blick och improviserande snille; han är en lugn beräknande härförare, som väntar segern mindre at taktiken på sjelfva slagfältet än af sin förmåga att sammanhålla och i rättan tid framskjuta en ofantlig härmassa till en enda afgörande stöt, hvars verkan måste ökas af hans truppers kända elan och hans förstörelsemedels supponerade öfverlägsenhet. Den fälttågsplan, som nu skall följas, öfverensstämmer alltså mer med den franske öfverfältherrens skaplynne, äfven om den blitvit honom påtvungen af nödvändigheten. I sammanhang med dessa reflexioner meddela vi ur en fransk tidning för den 29 Juli följande sammanfattnivg af hvad man då i Paris visste angående de begge härarnes uppställning och operationsplaner. Artikelförfattaren är den som kejsardömets historieskrifvare bekante Engöne Tånot: Vi ega nu några omständliga detaljer om de tyska truppernas rörelser. I motsats till ett rykte, som nyss ansågs ganska sannolikt, synes nordtyska förbundets bärsmagt icke vilja utrymma de tyska landsdelarna hitom Rhen utan strid. Ansenliga fiendtliga stridskrafter samlas på Saarlinien från Trier till Saarbrucken, samt på Queich-linien i Rhenbajern mellan Landau och Germesheim. Armökårerna från Schlesien och Posen, ätvensom den sachsiska kåren, anlände i förgår till Manheim med Dresden-Frankfurt-jernväen. Rhenprovinsens, Westphalens och utan tvifvel andra preussiska kårer, hvilkas nummer icke äro tillräckligt konstaterade, ha anländt till Saar med jernvägen mellan Mainz och Saarbriicken. Några divisioner hafva kommit till fots, följande vägen från Coblenz till Trier. Sistnämnde stad, som för tio dagar sedan var nästan blottad på trupper, har sedan genom-marscherats af ansenliga stridskrafter. Fienden samlar sig äfven i Zweibräcken midtemot vårt läger i Bitche. Han synes hafva trupper der för att öfver Vogesersmo eeEUERSSTR CER OF ÖT-ÖOLL,—-,L.