Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 2

skall se, huru vi då skola få fram dessa förrädare i ljuset. Han satte icke ett ögonblick i fråga, att icke Nils skulle vilja vara med eller tänkte på huru bittert det skulle kännas för honom att strida såsom en underordnad och oansenlig riddare bland de svenner, som förut vid alla tillfällen sett honom i spetsen för sig. Men Nils var alldeles af Thords mening, och det föll honom ej ett enda ögonblick in att draga sig tillbaka, när det gälde det höga målet att rädda fosterlandet. Hans lugna, ädla sinne hade under de gångna åren och ännu mera efter uppträdena med konungen i Arboga och Wadstena så småningom fullbordat sin långa pröfning och höjt sig upp öfver alla tillfälligheter och skiftande vindkast i menniskornas meningar. Han skådade verlden liksom uppifrån och kunde derför bättre än andra se och bedöma de krafter, som verkade, och de mål, som söktes, på samma gång som han log åt fåfängans äflan att vara främst. Hans möte med jungfru Brita och den visshet han vann i afseende på sin kärlek till henne, bidrog ock i sin mån att höja honom upp öfver gruset och småsinnets strider. Det var liksom deruti legat en afslutning af hans inre själsutveckling, en invigning till de höga strider, för hvilka det som föregått varit en beredelsetid. Hennes bekännelse bar uti sig betydelsen så väl af en segerkrans som af en besvärjelse, det förra med afseende på det förflutna, det senare med afseende på framtiden. De pröfningar, som nu kunde komma, voro på det hela taget småsaker för honom. Och en sådan väntade honom äfven denna dag. Ett bud kom från herr Eygert Krummedik, att herr Thord ville intaga sin måltid hos honom på slottet. Det väckte både hans och Nils förvåning, att bjudningen gälde endast Thord, men man fann vid närmare eftersinnande, att herr Eygert icke kunde bjuda till sin gäst någon som konungen sjelt så uppenbart visat ifrån sig, som herr