Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1870, sida 1

sb es i — — ———— —4 t de efterlängtade Rhenprovinserna. projekt förföll, och i dess ställe afslöts Napoleons auspicier i Paris och under fann Napoleon likväl då otillräckligt, och sade, sutan något afgörande resultat, så uttrötta niggrätz och fredsslutet i Prag, då Preussen hade fullbordat sina eröfringar och afslutat sina militärkonventioner med tyska sydstaterna, så är det klart, att det endast kunde afse Frankrikes vinst, och ingen här tror, att Bismarck kunde haft en sådan sjelfuppoffrande id(, äfven om han ansett sig stå i någon sorts skuld till Frankrike. Att Frankrike ansett en sådan skuld enistera, är otvifvelaktigt. Det har aldrig uppgifvit tanken på ,,den naturliga Rhengränsen, och från Berlin påstås, att Frankrike i början af 1866 erbjöd sig förklara Österrike krig med en armå af 300,000 man för att hjelpa Preussen; derest denna makt ville garantera Frankrike Detta allians mellan Preussen och Italien under löfte, såsom det nu påstås, af chevalier Nigra, att Preussen ej skulle motsätta sig Frankrikes acquisition af Luxembourg och af Genf-departementet i Schweiz. Detta ingen traktat blef derom uppgjord, hvarföre man nu endast kan antaga, att kejsaren, likasom det öfriga Europa, förvänatt Preussen och Österrike skulle, hvarandra, att han utan svårighet skulle derefter kunna träda emellan, diktera fred och tillegna sig hvad han önskade. Huruvida dessa negociationer och afsigter verkligen existerat, är ännu ej tillräckligt uppdagadt, men många omständliga bevis tala för dem, det första den Luxembourgska dispyten i slutet af 1866, vid hvilket tillfälle Bismarck öfverraskade Napoleon med publicerandet at Nordtysklands traktater med Sydstaterna, och hvarigenom Napoleons ifver för Luxembourg blef afkyld. Det är nu likväl klart, att förbandlingar om Luxembourg måste ha egt rum med Preussen före 1867, och det är äfven klart, att, om Preussen i början af 1866 varit böjdt att honorera Frankrike för dess negativa understöd, det ej hade makt härtill 1867, och häri ligger utan tvifvel förklaringen till den projekterade traktatens ursprung; häri ligger förklaringen till den disharmoni, som alltsedan 1866 existerat mellan de två länderna, och häri ligger förklaringen till det nuvarande kriget, hvilket, enligt Rouhers gratulation, i senatens namn, till kejsaren, var beslutadt långt innan Prim tänkt på prins Leopold al Sigmaringen såsom konung af Spanien. Intrycket här af den föreslagna traktatens publicerande har ännu ej tillräckligt stadgat sig. Dess första verkan var likt ett slag i ansigtet på Jobn Bull, hvarifrån han ännu ej sansat sig. Belgien är hans ögonsten, sor hvilken han är personligen såväl som kollektift ansvarig. Han har ännu ej kunnat tänka sig möjligheten af, att hans älskvärde granne och allierade på andra sidan Kanalen haft för afsigt att med en ,,coup annektera Belgien, och han vet ej, om han skall gråta eller göra sig redo för boxning. Under tiden har ett par handelskammare uppmanat till kallblodighet och strängt iakttagande af neutraliteten. Ett par organer af pressen försöka äfven att blanda bort korten, sökande ännu bestrida projektets authenticitet, i det de förklara det för en förfalskning, ett bedrägeri, som ej förtjenar något förtroende; om det äfven existerat i B:smarcks hjerna, heter det, så har Napoleon aldrig sanktionerat det; och att franska regeringen aldrig haft något att skaffa dermed, skulle bevisas af traktatens bristfälliga franska språk. Denna bristfälliga franska lär dock just vara ett indirekt bevis för dess ursprung, ty Benedetti är Corsikanare och originalet är i hans handskrift. Att Bismarck diskuterat förslaget med Benedetti, är klart och äfven att ban narrat honom till att anförtro sig ett utkast deraf å papper. IIantycker om öfverraskningar lika mycket som Napoleon, och ban har naturligtvis vill gömt Benedettis plan för att komma fram ; med den vid lägligt tillfälle, och han kunde i sanning ej ha valt ett lämpligare ögonblick att surprenera Europa. Underrättelsen, som anses ha kommit till Times på en omväg — det påstås genom kronprinsen af Preussen, och ej från kabinettet, ej heller från härvarande ambasad — träffade England likt ett åskslag. Och märkvärdigt nog, liksom om Napoleon skulle ha vetat eller anat, att ett dylikt dråpslag var i görningen, föranleddes han på en omväg, nämligen genom , Daily j 4 ; Telegraphs korrespondent i Paris, att kungöra sina fredliga afsigter, inblandade med vissa beskyllningar emot Preussen, i 1 form af en konversation med nämnde korrespondent, och denna konversation publi-. cerades samma dag som , Times kungjorde den projekterade traktaten. Ilufvudinnehället af denna konversation var, att Napoleon gjort allt, hvad han kunnat, i för att bibehälla fred, men att den franska nationen var så törbutrad öfver Preussens arrogans, att den ville krig samt att ) all makt att besluta deröfver var tagen ut ur kejsarens hand ete. etc. Äfven anklagar hav i denna konversation Preussen att hafva velat annektera Holland till Tyskland. Jag har ej hört eller sett nägon opinion om denna anklagelse. I sjelfva verket ha vi två krig melian Frankrike och Tyskland, ett blodigt och ett diplo-Ä matiskt; men hvarför skule ej möjligen Bismarck ha besvarat Frankrikes proposition om köp af Luxembourg och annekte