nungen ur ögonen, då han mottog underrättelsen om den franska krigsförklaringen. — Redan på dagen för öppnandet beslöt riksdagen den af Mignl, en hannoveranare, uppsatta adressen till konungen, utan debatt, med enstämmighet. En för konungen dubbelt minnesvärd dag! Det var hans moders, drottning Louise, födelsedag. Ester riksdagens öppnande begaf han sig till Charlottenburg, för att i sina föräldrars mausoleum fira minnet af den qvinna, som för mer än sextio år sedan med sin qvinliga värdighet imponerat på ech med sitt nationella tänkesätt fast uppträdt emot en Napoleon. Derföre hade Louise att utstå de nedrigaste förföljelser af den segerrike korsikanaren, och hon dog utan att hafva upplefvat dennes fall, hvilket hon profeterat. Hvad måtte konungen, hennes son, i hennes grift hafva hast för tankar! Var det en ed, var det ett afsked möjligen för alltid! Den 22 voterade riksdagen likaledes enstämmigt den af regeringen fordrade krediten på 120 millioner jemte en lag om upprättandet af lånekassor för att trygga penningemarknaden för handelsståndet och landtmännen. Vid detta tillfälle framlade förbundskansleren de få autentiska skrifvelser, som existera angående de sväfvande förvecklingarna. Det framgår at dem, att den franska ministern i sjelfva verket ställt den anmodan till konung Wilhelm att rikta ett urskuldningsbref till kejsar Napoleon, för hvilket de till och med föreskrifvit innehållet, och att i sjelfva verket grefve Benedetti i Ems på brunnspromenaden besvärat konungen med sina diplomatiska uppdrag. Man kan knappt tänka sig ea större dristighet, och dock gifves det en större. Den franska regeringen har visserligen uppdragit härvarande franska militär-befullmäktigade baron Stoffel att hos den preussiska regeringen förskaffa sig tillåtelse att äfven under kriget så förblifra på sin post. Men Bismarck har låtit säga honom, att om ban efter 24 timmar ännu vistas i Berlin, så kommer han att behandlas enligt krigslagarna. Detta i förbigående. Riksdagen afslutade sin verksamhet redan den 22, slöts samma dag och hade följaktligen haft en session af föga mer än 24 timmar. Högqvarteret är redan gjordt mobilt, hvilket bevisar, att konungen snart kommer att afgå till armåen. Detta sker i sjelfva verket sista dagarne af nästa vecka. Den tyska armen vid Rhen kommer att bestå af tre hufvudafdelningar. Den 3:dje armåen, bestående af de sydtyska trupperna, skall vår kronprins kommendera. Detta har i Sydtyskland, der man mycket godt känner prinsen, väckt tillfredsställelse och jubel. Men prinsen har der en föga behaglig uppgift; ty det kan icke förnekas, att Bayerns och Wiirtembergs härar i deras organisation blifvit långt tillbaka efter de fordringar, hvilka alliansfördraget med Preussen ställde på dem. Den mellersta armeen skall prins Friedrich Carl, prins ,Framåt, föra, och 1:sta armåen synes vara ställd under s:orhertigens af Mecklenburg-Schwerin befäl, hvilken general Steinmetz, den ungdomligt eldiga gubben, skall understödja. Försvaret af kusterna från Memel ända till holländska gränsen är uppdraget åt general Vogel v. Falkenstein. Man känner denna högligen älskade general från 1866. Konungen har för det förestående kriget låtit ,Jernkorsets stiftelse återupplefva. Onsdagen den 27 dennes är en allmän bönedag anbefalld — tilläsvontyrs under len förutsättning, att på denna dag armåerna för första gången allvarsamt skola sammandrabba. Den 21 dennes är den första soldaten detta krig fallen. Den olycklige var en fransman, hvilken ett skott ur ett tändnålsgevär på 300 stegs afstånd sträckte ill marken. Från den 7 Juli, då de första hotande förklaringarne af den franske ministern sörekommo, till den 21, är det emt 14 dagar — så kort är språnget ur len djupaste fred till det faktiska kriget. Ännu några uppgifter för att kunna vilda sig ett omdöme om krigets chancer. Den nordtyska armåen räknar efter moviliseringen 957,000 man, 1,282 kanoner och 18,500 officerare. Den har en första eserv af 118,000 man inexercerade truper, hvilka ännu icke blifvit inkallade, en mdra reserv i do frivilliga, hvilka just nu intagits och insatts i ersättningsbataljolerna, en tredje reserv i rekryterna, hvilka letta års ersättningsmanskap skall lemna, n sjerde reserv ändtligen i det högst talika manskap, hvilket vid tidigare rekryeringar icke kommit till inställelse. Hurulana våra inrättningar äro beskaffade, an ni finna deraf, att er korrespondent