hon icke blifva sparad ett bittert uppvak nande ur sin villfarelse. I de nya preussiska provinserna tillkän nagifver sig en icke mindre glädjando na tionel hänförelse. Jag har i mitt förr bref omtalat, med hvilken entusiasm ko nungen öfverallt mottagits. Det var blot första anstöten till en vidtgående äkta pa triotisk rörelse. I Kiel fattade studentern: beslutet, att samtlige som frivilliga inträd: i hären. I Hannover egde en storartac demonstration rum. I Frankfurt am Mai skyndade sig hundradetals af unga män at anmäla Sig till frivilligt inträde i armöen och hela Hessen-Nassau förenar sig i at säga konungen, huru de ord, med hvilkban tillbakavisat de franska fordringarna oldat alla hjertan med glädje. Naturligtvis fattas det icke welfiska be mödanden att under kriget fiska i grum ligt vatten. Konungens af Hannover agen. ter draga igenom landet och isynnerhet de nya provinserna, för att verka för sing mål. De nyttjas å fransk sida till spiontjenst. Om blott detta hemliga handtverk icke vore så farligt! För närvarande har den preussiska regeringen åtnöjt sig med at! bringa sådant folk i personlig säkerhet på fästningarna. Men sedan i samtliga provinser, hvilka för det första äro utsatta för fiendtligt angrepp, således i de rhenska och vid hafskusten belägna provinserna, krigstillståndet med sina lagliga följder blifvit förklaradt, då blir det der spionhandtverket lifsfarligt! Hvad som så fördelaktigt skiljer den nuvarande nationella rörelsen från tidigare tilldragelser af likadan art, är folkets beredvillighet till offer. Tysken är ansedd för snål, och det är sannt, man kan länge få predika för honom, innan han besluter sig att gifva kontanta penningar till en honom icke direkt rörande allmännyttig sak — månget minnesmärke, mången inrättning, månget företag vet att berätta derom. I dag är det annorlunda. För nationalkriget emot fransmännen öppna sig hastigt alla fickor, och särdeles täfla handelskorporationerna att erbjuda penningemedel. National-subskriptioner öppnas, pris för eröfring af franska fanor utsättas, massor af proviant m. m. till förplägning och förfriskning af soldaterna lemnas. Och man måste se, med hvilken fröjd de vapenpligtiga männen skynda till för att följa kallelsen till fanorna. Det finnes ett ord från frihetskrigets tid, hvarom man ovilkorligt erinras: ,,Der König rief, und Alle, Alle kamen! Ja, så är det; folket har beväpnat sig. Genomträngd af pligtmedvetandet bortkastar hvar och en sin vanliga sysselsättning och är soldat. Vi hafva här uppleft rörande scener. I Preussen, den allmänna värnepligtens land, förblifver, som bekant, den vapenduglige mannen till vidpass trettiåttonde lefnadsåret soldat. Ända tilldess måste han vänta sig att i nödstillfälle kallas under fanorna. Men staten går dervid icke tyranniskt tillväga. Enda försörjaren af en talrik familj, egaren af ett jordstycke, hvilket utan hans personliga skötsel skulle gå, kan flyttas tillbaka. Detta sker på den skriftliga reklamationens väg. När nu reservisterna och landtvärnsmännen församlade sig här, bar mången af dem sin reklamation i fickan. Min Gud, krigsfrågan hade så raskt utvecklat sig, att många från landet, dit tidningarna blott långsamt komma, följde kallelsen till fanorna, utan att egentligen veta, hvarom fråga var; de kommo, emedan konungen kallat dem, och i tanken på barnskaran derhemma, på den atbrutna skörden, på det öfvergifna gårdsbruket, hoppades mången, på grund af sin reklamation, att kunna få vända åter hem. Men här erhöllo de upplysning om sakernas läge, de sågo förbittringen emot den franske kejsaren, hänförelsen för konungen, jublet bland kamraterna, och de tänkte icke mer på reklamationen i fickan. — Mutter må hjelpa sig sjelf derhemma med barnen, kommunen sörjer ju för qvinna och barn af arma indragna landtvärnsmän — gårdsbruket blir nästa år åter upphjelpt: upp derföre, med Gud, för konung och fosterland! Tror ni icke, att sådant folk skall slås bra emot fransmännen? Det är folket, som från plogen, från städet, från kyfveln griper till vapen. Jag vill också visa eder andra. Hvarifrån komma officerarne för landtvärnsbataljonerna, hvilka fylla sig med hundratusenden allvarliga män? Ser ni dender herrn derborta i en infanteriofficers enkla uniform. Uniformen passar honom icke så noga, den är icke mer modern; den herrns hållning är heller icke så rak som den, hvilken utmärker en preussisk officer; han är icke van att bära värjan, man ser, att hon är honom obeqväm. Men på bröstet är fästadt ett ordensband med korsade svärd, ett bevis, att innehafvaren förtjent sin orden på slagtfältet. Det är landtT 1... 1411.. Po