Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1870, sida 1

Strorrestilål I proporuon ascreller. TCGÖTEBÖRG. HANDELS-TIDNINGEN. RD FD. band är fästadt vid det såsom barnet vid modern, den del af Danmarks jord, på hvilken tvåhundratusen danskar under preussiskt herravälde sucka efter återförening med sina bröder och systrar i konungariket? Att detta är vårt stora mål, derom — det är glädjande att kunna säga det — herrskar icke en skugga af tvifvel hos någon. Danmarks lifsuppgift är så bestämdt betecknad häri, att om denna sak icke förefinnes det aslägsnaste spår af meningsskiljaktighet, och från hela landet ingå sammanstämmande meddelanden om, att all den fordna småsinta tvedrägten och kifvet äro försvunna samt att man blott tänker på den enda uppgiften: återförvärfvandet af hvad som med rätta tillkommer oss. Men låt oss hålla oss neutrala, säga några. Danmark är blott ett litet land med ringa försvarskrafter och med ett geografiskt läge, som särdeles gynnar siendtliga angrepp; alla landets intressen skola lida af kriget; handeln, sjöfarten, industrien, vetenskapen och konsten skola alla mer eller mindre kännbart komma att bära krigets börda. Och om vi nu deltaga i striden och Preussen går segrande ur densamma, hurudan skall väl då vår ställning bli, äro vi icke då först riktigt prisgisna åt en fiende, hvilken skall bli desto farligare, som vi utan nödvändighet uppträdt mot honom? De flesta medgifva riktigheten af dessa betraktelser, och det är icke få, som önska, att Danmark må kunna bibehålla sin neu-i tralitet, oaktadt flertalet tviflar på möjlighe-: ten häraf. Icke destomindre synes under de sednaste par dagarng ett omslag ha in-js trädt i stämningen, och denna har blifvit afgjordt krigisl.. Den starka krigsentusiasm, som råder i Frankrike, synes ha!s fortplantat sig ända till oss; nationalhatet mot Preussen, som från dansk sida är så berättigadt, såsom en protest mot allt det våld och all den orätt, Preussen utöfvat i hertigdömena, har under de sednaste dagarne erbållit ökad näring genom de preussiska myndigheternas råa och bruslesvigarn Hans Kriger; man har förnimfråga afgöres, bör Danmark icke visa sig likgiltigt för afgörandet genom att kallt hålla sig tillbaka, och slutligen menar man, att det dock knappast rätt länge skall tillåtas oss att hålla oss neutrala, så att vi alltså lika gerna kunna gå med straxt. Underrättelsen om, att en fransk flotta blifvit sedd i våra farvåtten, likasom om att man i går hört en stark kanonad i riktning af Frederikshavn, väcker derför också snarare glädje än oro, oaktadt den ju synes antyda, att krigets skådeplats åtminstone för en tid kommer att förläggas till våra farvatten, hvarpå man bland annat äfven kunde finna en bekräftelse deri, att flera franska journalister dels anländt, dels väntas till Köpenhamn. I hvarje fall är stämningen naturligtvis decideradt för Frankrike; man ådagalägger sina franska sympatier på alla möjliga sätt, och flera danskar ha tillochmed anmält sin önskan att inträda som frivilliga i franska armeen. Men hurudan är nu regeringens ställning till saken? torde man fråga. Äfven i detta hänseende finnes ingen brist på rykten. De olika diplomaternas resor, t. ex. general Raaslöfis till Paris, prins Carl af Glickstadts och grefve Carl ScheelPlessens besök här i staden, grefve Wachtkesministern på hans bilda grundvalen för de daste gissningar. Vidare bar tiden äfven varit fruktbar på rykten om ministerombyten. Att grefve Frijs ånyo skulle öfvertaga posten som konseljpresident, Hall u rikesministerportsöljen och Raaslösk krigsministeriet, äro rykten, som redan cirku lerat ett par dagar och synas finna mycken tilltro (ehuru alla förklara, att Halls öfvertagand at utrikesministeriet vore likbetydande med en krigsförklaring å Danmarks sida), men, efter hvad som försäkras ur pålitlig källa, sakna all grund. Likaledes fäster man sig vid hvarje åtgärd, som vidtages af krigsministeriet, t. ex. upphäfvandet af lägret vid Hald före deu bestämda tiden, utan att trupperna blifvit hempermitterade, och man söker deraf sluta till regeringens ståndpunkt. Denna är — såvidt man hittills kunnat erfara något om resultaterna af de långvariga statsrådsmöten, hvilka i dagarne hållits — neutralitetens. Ryktet har haft brådtom med att berätta om en cirkulärnot, som skulle tillsändas alla Europas hof och hvari danska regeringen beklagar krigets utbrott, men häfdar den strängaste neutralitet. Skäl finnas emellertid, som tala för, att regeringen knappast tagit saken på detta sätt, utan tvärtom endast lofvat bibehålla sin neutralitet på vissa vilkor, och häri synes den, enligt hvad som ofvan anförts, ha handlat i öfverensstämmelse med allmänna opinionen i landet. Ad. B. ga Från Berlin. (Korrespondens till Handelstidningen.) Berlin den 24 Juli 1870. Tysklands resning. — Sydtyskland. — De nya nronccicgka yrovinserna. — Welfiska acenter! tala uppträdande mot den hederlige nordmelsen af, att i en strid, der Danmarks lifsmeisters konferens med den danske utri-. — HH mm A Het —Z— — — — — nt FJ Et yt Få AF— RN — — HAFFJrFJ — — — —73— — — — OAAA— ——25