Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juli 1870, sida 1

l11140 Ä Pehr Andreasson Frän Danmark. (Korrespondens till Handelstidningen.) Köpenhamn den 26 Juli 1870. Det förhäller sig med en stad likasom med en menniska: den har sin bestämda, egendomliga fysionomi, men lika hastigt, som i en menniskas sinne öfvergången är från glädje till sorg, från hvila till rörelse, från lättja och tröghet till eld och lif, lika snabbt ombyter äfven en stad karakter när den elektriska gnista, från hvilken rörelse utgår, förefinnes. Dessa betraktelser påträngde sig mig ovilkorligt då jag för några dagar sedan återkom hem till Köpenhamn. Jag hade lemnat staden försjunken i största lugn och sinnesro, för att icke säga apati; jag återfann den liilig, rörlig, ja nästan i uppror. Samma symptomer, som visade sig i Göteborg då kriget var förklaradt, förspordes äfven här, endast i starkare grad. Det var ögonskenligt, att blodet pulserade lifligare genom menniskornas ådror, trafiken på gatorna var långt starkare än vanligt, och till polisens stora förtviflan bildade sig öfverallt smågrupper, som under de lifligaste gester diskuterade dagens brännande fråga; på kafter och schweinerier, dessa det offentliga lifvets brännpunkter, var naturligtvis alltid samlad en talrik skara politiserande gäster, och på aftonen kunde man icke gerna gå hem, innan man tittat in hos konditorn, för att få veta de sednaste nyheterna. Jag skulle ännu kunna anföra mångfaldiga bevis på stadens lifliga stämning: tilldragelserna i Tivoli de första aftnarne efter krigsbudskapets inträffande äro välbekanta, och man kan väl ej begära något bevis på hurudan sinnesstämninän att Tivolis direktion sett sig nödsakad att offra åt politikens Moloch och vid sjelfva ingången till konsertsalen låter uppslå politiska meddelanden från vår telegrambyrå, efterhand som de ingå. Det äv ett mycket egendomligt intryck man erfar af att lisa telegrammerna vid melodien till marseljäsen, som orkestern oupphörligt på uppmaning måste spela. På hufvudgatorna hejdades man de föregående dagarne hvarje ögonblick af barn, som utbjödo de nyaste nyheterna om kriget, för effektens skull tryckta på rödt papper och med ofantliga stilar; men polisen har dock nu funnit sig föranlåten att stäfja de flesta af dessa industrier, emedan ifrågavarande flygblad voro till den grad före sin tid, att de tillochmed kunde meddela nyheter, som voro så nya, att de icke ens ännu hade tilldragit sig. Andra tecken till sinnesstämningen är den mängd kartor öfver krigsskådeplatsen, som i dessa dagar framdykat med en så ilande art, att man deraf kunde förmoda tillvaron af hemliga konferenser mellan kejsar Napoleon och litograferna, så att dessa samtidigt med att han förberedde sina rustningar kunnat förbereda sina kartor, ör att vara färdiga med dem just i rätta ögonblicket. Slutligen har i går utkommit en broschyr med titeln ,,Bör Danmark hålla sig neutralt i det förestående kriget mellan Frankrike och Preussen?, hvilken broschyr utgör förelöparen till den mängd politiska sådana, hvartill kriget troligen kommer att gifva anedning. Ja: bör Danmark hålla sig neutralt under de förestående händelserna? Detta är den fråga, som hvarje allvarlig dansk måste göra sig sjelf och söka besvara med den största omsorg; ty vårt framtida öde kommer till en icke ringa del att bero på det resultat, hvartill vi i detta hänseende komma. Det är också en fråga, som i alla kretsar och på alla håll ifrigt diskuteras, och jag skall nu försöka att efter bästa förmäga redogöra för stämningen, sådan jag uppfattat den. Danmarks olyckliga ställning till Tyskland bringar oss i ett långt närmare förhållande till händelserna, än fallet är med de flesta andra stater, de krigförande makterna sjelfva naturligtvis undantagna. Den frågan, som då naturligast framställer sig, är: huru kan Danmark återförvärfva hvad som genom naturens heligaste