afseende vid talet om kulsprutans förfärlighet. I Köhnische Zeitung skrifves om franska kulsprutan: -Till sin konstruktion är mitrailleusen visserligen en hemlighet, men till sin verkan kan hon omöjligen öfverträffa de bekanta Clakstonoch Montigny-kulsprutorna. Till deras tjenst, som föreställa sig något förskräckligt under en mitrailleuse, vilja vi närmare belysa föremålet. Tjugo å trettio eller flera gevärspipor bilda en knippa, som har ungefär den yttre formen af ett kanonrör och likasom det hvilar på en lavett med bjul. Genom en mekanisk förrättning laddas de enskilda piporna med patroner och afskjutas. Begagnas metallpatroner, kan samma mekanism aflägsna deras hylsor. Patronerna ligga för detta ändamål ordnade i rader i ett förrådsrum i bakre ändan af totalröret. Detta är medelst ett handtag vändbart kring sin längd-axel och i öfrigt rörligt som en gevärspipa. En vef sätter mekanismen i rörelse. Blott några få pipor användas samtidigt, tills de upphettats. Derefter kringvrides totalröret, och ordningen kommer till andra pipor. Skottvidden är infanterigevärets och pipornas kaliber snarare mindre än större än dettas. Ar mekanismen väl uttänkt och väl arbetad, kan ett sådant instrument begripligtvis utslunga tusentals kulor på ganska kort tid. Men — hvarje sak har ett ,,men, och mitrailleusen har många sådana. Till form och storlek, i det närmaste äfven i tyngd, liknar hon de mindre fältkanonerna. Ilon kan endast fortskaffas genom hästar, såvida icke 20 eller flera soldater skola tjenstgöra i hästars ställe, Mitrailleusen läter endast med största svårighet söndertaga sig, ty mekanismen är allt annat än enkel, och trots den största fullkomlighet, städse utsatt för oregelmässigheter. Det är hennes bestämmelse att åtfölja insanterikolonnerna, men i svär terräng låter det sig icke göra. I hundra fall, der insanteristen med framgång använder sitt gevär, är mitrailleusen oanvändbar. Hon behöfver särskildt öfvad servis och måste medföra ett stort patronförråd, som försvårar transporten. Det är föga sannolikt, att hon kan använda Chassepotgevärens patroner, emedan mekanismen då skulle vara ett verkligt urverk, men utan garanti för varaktighet och säkerhet. Under rörelse kan mitrailleusen icke skjuta. Hon hindrar infanterikolonnens fria rörelse och kan i truppträngseln bli farlig för fransmännen sjeliva. Iufanteristen kan ögonblickligen rikta hvarje sitt skott åt hvad håll han vill; mitrailleusen måste deremot riktas på samma sätt som en kanon. Ett enda välriktadt kanonskott kan åstadkomma mer skada än tusen mitrailleusckulor. I stora infanteristrider torde mitrailleusen kunna verka förhärjande; men när händer det, att stora infanterimassor stå lugnt och skjuta på hvarandra? Mitrailleusens hela konstruktion är svag, emedan hon måste vara lätt, och en enda träffande kanonkula tystar henne för alltid. Använd i en infanterikolonn måste hon uppställas så, att hon blir ett lätt bemärkt föremål och ett välkommet objekt för kanonskotten. I anseende till sitt tvifvelaktiga värde har mitrailleusen ej blifvit införd i någon annan armå än den franska. Hon skall alltid förblifva en leksak — en ful leksak, det medgitves, men ej ett allvarsamt krigsdugligt vapen. Om henne gäller ordspråket: wiel Geschrei und wenig Wolle. De sednaste skärmytslingarne. En sådan stod den 26 vid Niederbronn, en ort, som är belägen tre till fyra svenska mil inpå franska området, nordvest från fästningen Haguenau och sydvest från det befästade Weissembourg. Ett parisertelegram skildrar denna skårmytsling nästan som en anmärkningsvärd affär. ,,General Bernis, heter det, yslog vid Niederbronn en utsänd tysk rekognosceringsasdelning, hvarvid en bajersk officer stupade och två man såradest. En officiel tysk bulletin förklarar, att hela rekognosceringspartiet bestod af wärtembergske generalstabsossicern grefve Zeppelin, tre badensiske officerare och fyra dragoner. Det enda anmärkningsvärda i saken är således, att tyska patruller ströfva så djupt in på franskt område. — En annan skärmytsling har egt rum vid Beinheimerbron på franskt område, midtemot badensiska fästningen Rastatt, hvarvid en afdelning tyska uhlaner, pionierer och Jägare tillbakaslog en fransk infanteritrupp, som lemnade en död på platsen. Två pionierer blefvo sårade. Tyska armeen har blifvit delad i 12 kårer, oberäknadt gardet, som kommenderas utaf prins AugZust af Wärtemberg. De tolf kårernas befälhafvare äro generalerna Manteuffel, Fransecki, två AlNenseben, Kirchbach, Tämpling, 2zastrow, Joeben, Manstein, Voigts-Rhetz och sach