Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1870, sida 2

T Norge. kngelsmannen, mr Hubert Smith, som för någon tid sedan for igenom Kristiania med sin ziguenarstab och sin åsnekavalkad, har, enligt , Aftenbladet, nu uppnått Veblungsnäs efter en ganska treflig resa, nrilkens högsta nöje saunolikt hå leder sig från det öppna bref tll landets ziguenarfolk, hvilket han under sitt uppehåll i Kristiania fick utfärdadt för sig af herr Elert Sundt. — Eit Damoklessrärd har af ,,Correspondentens redaktör, stortingsmannen II. Bagger, blifvit upphängdt öfver en namnkunnig kollegas hufvud genom följande artikel i nämnde tidning, som dock gifver ett föga fördelaktigt vittnesbörd om den norska lagstiftningen: Agitatorn Sören Jaabieck har sannolikt nu gjort sig omöjlig att i år komma ifråga vid stortingsvalet, enär han genom sina yttranden i sin tidning, Folketidendens Åå 25 tör i år, till den grad förgätt sig emot kriminallagens 8 kapitel 8 1, att ban icke, enligt vårt förmenande, kan undgå att blifva satt under tilltal, för det han i tryckt skrift örhånat och bespottat sakramenterna och att hafva drifvit gäck med statens offentliga religion, hvarföre straff är saststäldt af fängelse eller straffarbete. Grundlagens S 52 bes mer, att rösirätt suspenderas gerom anklagelse inför domstol för förbr. telser, hvilket, öfverensstämmande med grundi gens 53, har varit tolkadt så, att med förbrytelser åsyftas sådana, som enligt lagen kunna medföra straffarbete eller vanärande straff. Denna tolkning bar också vunnit erkännande i det af Aall, Sweigaard, Ueland, I. Sverdrup och 10 andra medlemmar af sednaste storting framställda förslag till förändring i grundlagens 53 litt. A. Jaabrek har nemligen i nämnde nummer af sin tidning förklarat, att ,,arbetet att korsa nyfödda, att meddela syndernas förlåtelse, att sammanfoga förälskade, att kasta jord på döda o. s. v. icke är nödvändigare och nyttigare än ,att vakta kreatur, draga sillgarn, sopa gatan, köra gödsel, lossa kol — och har han icke genom detta uttalande förhånat och bespottat sakramenterna och drifvit gäck med statens offentliga religion, så måste vi tillstå, att vi j förmå inse, huru sakramenterna och statens offentliga religion kunna förhånas och bespottas. Artikeln innehåller derefter en skildring af huru dylika förbrytelser förr i tiden straffades, nemligen genom att tungan lefvande skulle utskäras ur förbrytarens mun, hans hufvud afhuggas och tillika med tunsan sättas på en stake o. s. v. Artikeln slutar med att hänvisa till Lukas 17 kap. I och 2 v. — r— SES ENE