Dagens post. FRANKRIKE. Kejsar Napoleons proklamation till franska folket, daterad S:t Cloud den 23 d:s, lyder sålunda: Det finnes i folkens lif högtidliga ögonblick, då en nations ära, efter att hafva varit satt i våldsam rörelse, uppreser sig med oemotståndlig makt, då den beherrskar alla intressen samt ensamt och omedelbart tager fåderneslandets öde i sin hand. Ett af dessa afgörande ögonblick har nu kommit för Frankrike. Preussen, gentemot hvilket land vi under kriget år 1566 och derefter ha ådagalagt det mest försonliga sinnelag, bar icke fästat något afseende vid vår goda vilja, vid vår långmedighet. I det denna stat stormade framåt på eröfringarnes väg, har den gifvit anledning till hvarje slags misstroende, öfverallt nödvändiggjort öfverdrifna rustningar och förvandlat Europa till ett läger, der det råder ovisshet och bekymmer. Den ärorika fana, som vi nu utveckla gentemot dem, som utmana oss, är densamma, som förde vår stora revolutions civilisatoriska ideer genom hela Europa; den representerar de samma ideerna och skall ingifva samma känslor af hängifvenhet. Fransmän! Jag är i begrepp att ställa mig i spetsen för vår tappra armt, som är intagen af pligtkänsla och patriotism; armåöen vet, hvad den är värd, ty den har sett, huru segren i fyra verldsdelar följt dess fjät. Jag skall föra min son med mig; trots sin ungdom känner han de pligter, som hans namn ålägger honom, och han är stolt öfver, att äfven han får taga del i de faror, som de, hvilka kämpa för fäderneslandet, skola komma att utstå. En sednaste tilldragelse har äfven tillkommit, som har betecknat situationens hela allvar. Vi ha gjort reklamationer mot nya anspråk från Preussens sida, men man har låtit håna dessa remo RÖ TÖI —