Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1870, sida 1

att då landets ekonomiska stilllning blefve reglerad till ett bättre, en mängd svårigheter, som nu ställer sig i vägen för nämnda idkare, skola utjemnas; men under alla omständigheter måste (med den nuvarande näringslagstiftningen) näringsidkaren, arbetsgifvaren lida af en und omständighet, den, att han ej är viss om att få goda och dugliga arbetare, hvarpå dock hans ekonomiska ställning samt pligtuppfyllande med hänsyn till åtagna arbetens soliditet så mycket bero: Att man ej har den ringaste garanti för att erhålla skickliga arbetare, är en brist i lagen. Lagen uppammar nu i thy fall blott sjelfsvåld, i stället för att bilda allt skickligare och skickligare arbetare. Man borde vid den nya näringsstadga, som af behofvet är så högligen påkallad, slå tillsammas handeln och och arbetet så, att det stadgades, att ingen skulle hä rättighet att idka köpenskap eller handtverk, som ej visade sig ha den dertill erforderliga skickligheten. Men lagstiftningen bör då ock sörja för att yrkesskicklighet beredes. (Praaaavo!) Glasmästaren Widman från Upsala: Det är allsicke min mening, att vi skola återgå till det gamla skråväsendet; mötet bör uttala en skarp protest möt en sådan återgång. Näringsstadgan af år 1846 var en välgrundad modifikation, men det radikala steg, soin togs 1864, har hvar och en, som drifver industrielt yrke, mer eller mindre funnit vara ett brådstörtadt steg, iföljd hvaraf industrien lidit och lider stort afbräck, och får det fortgå i samma spår, måste slutresultatet bli, att vår näringsstadga, underbjelpt i detta arbete af vår nuvarande tullagstiftning, bringar hvarje professionistivårtland till fullkomlig undergång! Det klingande ordet frihet är ej bra inom vissa områden, och det finnes dylika inom hvilka man med rätta vill ha friheten inskränkt. Fribeten måste vara lagbunden, ty tar man bort alla skrankor, blir friheten sjelfsvåld och tyranni. Inom embetsverken fordras för inträde examina och aflagda prof, och detta med rätta; hvarför då ej äfven tilllämpa denna grundsats, då det är fråga om att tillverka alster, nödvändiga för menniskan. Man bör aflägga prof på insigt, äfven då man vill bli handtverkare! Skomakaren Lejsander från Malmö klagade öfver svårigheten att bilda skickliga handtverksarbetare i en tid, då handtverkmästaren kan i dag vara mästare, i morgon köpman och i öfvermorgon något tredje. Vill: Hvar och en, som vill drifva yrke, skall först visa, att han sjelf kan detta yrke. Bagaren Feith från Upsala sade sin åsigt I vara den, att frivilliga handtverksoch insaustriföreningar i alla städer böra bildas, hvilka kunna gifva lärlingarne öppna bref, på, att de genomgått läroåren och ernått duglighet. Ir Kihlström från Karlstad ville gå ännu längre: dessa föreningar böra vara obligatoriska. Skräddaren Österlund från Upsala uppläste ur en annotationsbok ett sammelsurium. — ,Det är ej godt att begripa, hvad ingen menniska kan förstål. Byggmäst. Cedergren profeterade handtverkarnes försvinnande, om ej från vår jord, så ätminstone från vårt land — hvilken hemska förintningsprocess tal:n förlade inom loppet af de 10 närmaste åren IIr Blomstrand trodde nog, att frivilligheten vore bra, men den vore ej nog Det bör finnas en lag om skyldigheten at! i hvarje stad bilda en handtverksförening Men dessa genom lag föreskrifna handtverksföreningar böra vara så inrättade att de ej utestänga personer, hvilka, oakÅtadt de ej äro handtyerkare eller industriidkare, intressera sig för yrkesarbetet och industrien. Så ir förhållandet med Göteborg. Olämpliga personer kunna på så sätt visserligen komma in i handtverksföreningen, men dylika, hvilka med hänsyn till dessa föreningars verksamhet spela samma roll som kärringen mot strömmen, möta alltid motstånd och ledsna nog snart. IIvad beträflar lärlingsprofven så är det lockande för den yngre arbetaren att stå examen, då han derigenom kan få rättighet att gå in i ett yrke det väcker äfven hans hederskänsla. Mer det bör ej anses som en skyldighet föl lärlingen att undergå prof, endast rättig het att anmäla sig till profs genomgs ende. Hr Sefbom från Sköfde förordar en åter gång till 1846 års näringsstadga. Hr Lönngren från Ystad och målare mästaren Newman från Karlstad ansåg bäst eF att arbetsgifvare och lärlinga