Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1870, sida 2

Drottningen höll sin broders hand i sin, när Nils inträdde, och räckte ut den andra för att fatta hans. — Drottning, drottning! — stammade Nils, utan att kunna återhålla sin rörelse. Men drottningen vinkade med handen och log så hjertemildt, att tårarne kommo Nils i ögonen dervid. — Välkommen! — sade hon. — Jag har länge väntat på eder...hvar hafven I väl varit under dessa två år, Nils Bosson? — I min herres och konungs ärender! — genmälte Nils. — Så var det då väl, att I en gång kommen hem, medan jag var i lifvet, och att I drogen denna vägen fram, ty hvem vet, om I af eder sjelf kommit inför drottning Karin? — Jag må väl säga, som det står i visan — svarade Nils — , huru skall jag inför drottningen gå, som endast är klädd i vadmadet grå? — Men det borden I icke säga, Nils Bosson .. menen I icke, att jag kan förstå, hvad I syften på med de der orden? Nils såg frågande på drottningen, som fortsatte med en ton, som förrådde hennes inre rörelse: — I syften på min herre konungen och hvad han sade eder nu i Arboga! — I veten, drottning Karin, I veten det? — utropade Nils både bestört och förvånad. — I viljen fråga, huru jag vet det ...jag ser det på eder — sade drottningen — men låten det blifva min hemlighet; nog af, jag vet det, och efter vi kommit att tala derom, så må jag säga eder några hjertans ord här i min broders närvaro. — Gören det icke, drottning Karin — bad Nils — gören det icke, mellan konungen och mig ir allt det sagdt, som kan sägas! — Ack nej, I tagen derutinnan fel, Nils Boson — tog drottninden till orda med sin milda,