Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1870, sida 2

förhållandet mellan konungen och hans herre, — Brodde ville ju förr dess hellre bryta upp och lemna Wadstena och trädde ett par gånger inför sin herre med frågan, om han ej ändrat sig. Men Nils hade ej ändrat sig, ehuru hans dystra utscende tillräckligt tillkännagaf, huru oron upprörde hans själ. Broddes oro steg i förhållande till hans herres, och hans fyndiga hjerna arbetade redan på en plan att få den senare bort ur staden emot hans vilja, då han till sin förvåning och häpnad fick se honom axla sin riddarekappa och lemna sitt herberge. Brodde följde honom, och hans förvåning steg till sin höjd, då han sick se honom rikta sina steg till det hus. der drottningen bodde. Åt södra sidan var här en inhägnad plats, beväxt med höga skuggiga träd och mellan dem der och hvar sköna blommor, planterade och ordnade med en ovanlig smak. Den inhägnade platsen sträckte sig ända ned till stranden af Wettern, som utbredde sin vattenyta bakom de höga löfhvalfven och glittrade likt en blank silfverspegel mot trädens mörka grönska. Den väg, som Nils gick, förde honom till östra sidan af denna inhägnad, och då porten bär var öppen, gick han in der och försvann snart bland de lummiga träden. Några ögonblick derefter stod han bugande inför drottning Karin. Han stannade bestört, sedan han helsat henne, och närmare kunde taga i betraktande detta bildsköna anlete, hvars blotta leende kunnat komma en mans hjerta att förgäta sin sorg. Kinden var blek som liljans, när hon närmar sig sin förvissning, och hela hennes hufvud lutade ät sidan mot de kuddar, med hvilka hon var ombäddad, medan smärtan sframblickade ur de stora ögonen och talade i sjelfva leendet på hennes läpp. Vid hennes sida stod hennes broder riddar Gustaf Carlsson, och i hans redbara anletsdrag återstrålade liksom systerns lidande.