Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

gens begäran lofvat att återkomma, ty hon vill icke eller vågade icke fortsätta sina resor, utar att hon hade honom med sig. Han hade också återkommit för ett par dagar sedan. Ehuru drottningen allt ifrån sin ankomst till staden nödgats hålla sig i sina rum, var dock hennes närvaro tillräcklig att åstadkomma en ovanlig liflighet i staden, hvars beryktade kloster för öfrigt vid denna tid på året ditförde många pilgrimer äfven från vidt aflägsna länder. Nu väntade man ock, att konungen skulle anlända, sedan mötet i Arboga väl hunnit få ett slut, och i Wadstena liksom öfver alt i hela landet gladde man sig att få mottaga den ståtlige och lycklige konungen, hvilken liksom förde lyckan med sig äfven för andra, hvart han kom. När derför riddaren med Natt-och-Dags-vapnet kom inridande i staden, tog man för gifvet, att mötet redan var slut, och att han kom såsom förebud för konungen sjelf. Och så spred sig snart genom staden underrättelsen om Nils Bossons ankomst. IIan hade ämnat tidigt följande morgon fortsätta sin ridt söderut för att denna dagen hinna fram till Ekesjö, men ett bud från drottningen hindrade honom att verkställa denna föresats för den dagen. Detta bud framfördes af drottningens läkare, den omnämnde gråbrodern. Det var en högväxt, skulderbred man med ett utseende, som mera hade anstått en riddare än en klosterbroder. Ingen kunde dock säga sig hafva sett hans ansigte, ty han gick alltid med hufvan dragen öfver hufvudet, ill och med uppe hos drottningen. Nils tyckte ig igenkänna hans röst, men dels hindrade honom le saker, hvilka nu fylde hans själ, från att mycset öfverlemna sig åt denna omständighet, dels syntes vid närmare eftertanke denna likhet i röten mellan den ene och den andre vara ett allt Ör ofta förekommande tall för att bygga något erpå.