Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

kas. Visserligen kunna solken deremot ställa sitt ,,veto, men detta blifver i de flesta fruktlöst. Ty det finnes så många ssätt att uppspela do krigiska lidelserna äfven hos folken, särdeles när dessa hafva stora minnen på detta område. I öfrigt ligger äfven i konstitutionella stater en så stor, makt i regenternas bänder ifråga om förklarandet af krig, att motståndet å solkens sida blir vanmiäktigt, intilldess kriget redan är förklaradt, och då bjuda både nationalära och patriotism att finna sig i omständigheterna och bringa det onda till en så god utgång som möjligt. Huru skall detta olyckliga system kunna förändras? Huru skola folken kunna komma till en sannare uppfattning af såväl sitt eget bästa, som humanitetens kraf? Visserligen endast genom upplysning, d. v. s. derigenom att bättre åsigter genomtränga den allmänna meningen. Detta har också varit fredsligornas höga uppgift. Måhända invänder man, att det nu utbrutna kriget visar det fruktlösa i dessa töreningars arbeten, visar att deras syften äro endast utopier. Det finnes dock tecken, som visa annat. Trots krigets utbrott och den maning batriotismen då måste röna, att undertrycka alla meningar mot detsamma, som kunna verka en splittring och försvaga den nationella kraften, har i Paris den l7 dennes en demonstration egt rum mot kriget och för freden, som visar att fredsidterna vunnit stora insteg hos åtminstone befolkningen i Paris. Så berättar en fransysk tidning, att sagde dag en folkmassa af flera tusen personer uppfyllt boulevarderna, bärande en fana med inskriften fred. Här var dock polisen ej så undfallande som vid srigsdemonstrationen, utan inträngde på folkmassan, hvaraf uppstod ett icke ringa allarm och oväsen. Händelsen bekräftas af ett bref från Paris till Daily News, hvars korrespondent tillika omtalar, att polisen nu förbjudit alla vidare folkdemonstrationer. Låt vara, att i den omnämnda demonstrationen också ingått hvad ropen uttryckte: hat mot tyrannerna, men det ingick äfven deri: ,fred mellan folken!, och för denna tanke, i det krigiska Frankrike, har man utan tvifvel fredsligornas verksamhet att tacka i hög grad. För ett folk, som älskar freden och enlast begär att få vara i fred, är väl anspråket på absolut neutralitet det mest berättigade i verlden, särdeles när detta folk på samma gång saknar alla anfallsmedel, som kunna hota någondera af de stridande parterna. Vi hoppas ock, och hafva grundade anledningar att tro härpå, let hvarken Tyskland eller Frankrike skall vilia störa den neutrala ställning, som Sve ige och Norge estersträsva, och det sinn s äfven deri ett skäl att hoppas derpå, att England och Ryssland, då deicke kunnat afböja kriget, äro angelägna att lokalisera det så mycket som möjligt, och att de sannolikt icke skola tillåta något steg, från vare sig Sverige-Norges eller Danmarks sida, som kan innebära en fiendtlighet mot vare sig den ena eller andra af de krigande parterna. Under sådana förhållanden kan man med större lugn motse utvecklingen af det blodiga drama, hvaröfver förhänget nu upprullats. Möjligt är likväl, att svenska regeringen finner sig föranlåten, likasom Belgiens, Hollands och Danmarks, att besluta några åtgärder, som kuana anses påkallade af den närvarande situationen. Det lärer dock näppeligen vara att befara, det dessa åtgärder kunna ega annan karakter än neutralitetens bevarande, om de också af många, och till dem höra vi, kunna betraktas såsom obehöfliga. Det lärer väl snart blifva kändt hvad regeringen i detta hänseende beslutar, sedan vi numera lyckligtvis ega en laglig regering med myndighet i denna del. Vi erinra emellertid på förhand härom, på det att icke sådana åtgärder, om de blifvit beslutna, skola kunna tydas i fiendtlig riktning mot Tyskland, hvartill de bittra orden mot Preussen från en god del af svenska pressen kunna gifva ett sken af anledning. Åf —