Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

der kyla just när träden skola kläda sig i grönt. Midt i motgångens starkaste vinter eller mörkaste natt kan, osedt af menniskans öga, det frö gro, som skall blifva hennes lifs skönaste blomma... Men vi komma här att tala om sorgliga saker för en ung riddare... Glömmen icke edert löfte för morgondagen, men icke före 5 på eftermiddagen. Nils helsade gråbrodern och log åt hans fromma enfald, som kunde sätta ifråga, att en riddare skulle glömma den timme, då hans drottning önskade tala vid honom. Men munken höjde varnande sitt pekfinger och sade, ehuru med blid stämma : — Sådant kan dock inträffa, att en ungersven gerna skulle vilja hafva sitt löfte ogjordt, gälde det ock att infinna sig hos sin drottning. — Och hvad skulle väl kunna hända, som vållade sådant? — Hvad vet jag? ... Skilsmessa från en kär vän, fiendemöte lika väl som vännemöto-. återseende, kärlek . . .! — Nej, nej, fromme fader — log Nils och slog med handen. — Intet af allt detta skall hindra mig att infinna mig hos drottningen. Munken gick och Nils blef ensam. Ett par timmar derefter kom Brodde, som varit ute i staden och efter sin vana sett och hört både ett och annat och anat oråd. Han medförde den underrättelsen, att konungen sannolikt skulle inträffa i Wadstena följande dagen. Han hade brutit upp från Arboga några timmar efter herr Nils och ridit helt långsamt, men dock skulle han följande dagen komma till Wadstena. En skara af hans svenner hade redan anländt, och de hade medfört underrättelsen. (Forts.)