Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1870, sida 2

kassan skänkt 50, 000 francs. Journal offieiel tillkännager, att ingen tidningskorrespondent får åtfölja franska hären. En britisk officer, korrespondent till Daily News, har uppvaktat Ollivier och genom honom sökt tillstånd att följa hären, men förgäfves. Ollivier lät honom förstå, att generalerna icke tycka om kritiska blickar. Man citerar ett uttryck af grefve Bismarck, enligt hvilket man bör varaöf vertygad om att Tyskland skall hinna rusta sig till värdigt emottagande af den franska invasionen. Fransmännen behöfva, enligt Bismarck, 12 dygn räknade från den 15, för att stå stridsfärdige vid gränsen, och inom den tiden är äfven nordtyska armåen uppstäld. Den truppstyrka Preussen redan förl. Tisdag hade samlat i Rhenprovinsen och Rhenbajern anslås i ett bref från Frankfurt till inemot 200,000 man. Stora massor äro i synnerhet koncentrerade kring Trier och Frankfurt. 1 Sydtyskland lär deremot mobiliseringen gå långsamt; men betydliga nordtyska truppmassor hafva redan inryckt i Bajern och Wiirtemberg. Redan d. 18 hvimlade det af preussare i och omkring Närnborg, och i Stuttgart var preussisk inqvartering anmäld. Med wärtembergska hären lärer det stå klent till. En del af kavalleriet saknar hästar: så ock reservartilleriet; infanteriet saknar ammunition. Emellertid skådras Wiirtembergs jägarregementen och fältartilleri såsom utmärkta trupper. Chef för wärtembergska hären blir preussiska generalen Fransecky, f. n. chef för 2:dra nordtyska armåökåren, som efter honom skall kommenderas af Steinmetz. Begge generalerna äro bekanta som dugliga härförare, men beskyllas för att hylla president Grants princip att offra huru mycket soldater som helst för en seger. Transecky var det, som 1866 försvarade Sadowa-skogen. General Steinmetz är segraren från Nachod, Skalitz 0. s. v. Sachsiska landtvärnet har ännu icke blifvit inkalladt. Det räknar 25,000 man. Den sachsiska här, som mobiliseras, räknar 44,000 man. En mängd bajerska trupper halva tilllika med nordtyska inryckt i Rhenbajern. Andra bajerska trupper hafva inryckt i norra Baden. I en korrespondens från Wien af d. 20 heter det: ,,Det vill synas som om tyska sydarmöen ämnar åt fransmännen tillsvidare prisgifva landet framom Schwarzwald I bergpassen derstädes vill den söka hämma fransmännens framryckande, tills den starkare preussiska nordarmåen kastat franska hufvudhären tillbaka. Denna plan förutsätter dock, att man betryggaf Frankfurt, som är nyckeln till Mainlinier; mo alla faror vester ifrån. Också synes Preussen ha sin omsorg riktad på denna pu kt. Mainz är starkt provianteradt och fästninsens armering så godt som afslutad. Melan Mainz och Frankfurt hvimlar det at rupper. Till Indpendance belge skrifves från Paris, att om kejsarens sjukdom forttar. skall marskalk Leboeuf i hans namn, för itt undvika tvist mellan generalerna, föra högsta betälet öfver franska hären. En hr v. Petersdorff har, såsom agitaor för den afsatte hannoveranske konunsen blifvit häktad i Strelitz och förd till Stettin. Då man i Strelitz dröjde med itlevereringen, hotades med förbundsexeution. — Likaledes lär en grefve Kielnannsegge blifvit häktad, emedan han veat muta lotsar att införskaffa franska rigsskepp till Nordeney. — Längs hannoeranska och oldenburgska kusten uppättas frivilliga kårer till kustens försvär not franska flottan.