Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1870, sida 3

Industri-utställningen i Ryssland, Ueur ett nytt bref till Stockholms Dagblad, dat. Petersburg den 15 Juli skritv Ehuru 1yssarne ega bäde jerumalmer och hyttor och i öfrigt hvad som tordras för att drifva bergsbruk, så förmå de dock, detta oaktadt, ej att tillgodogöra sig sitt lands naturliga rikedomar. Jernhandteringen vid Ural har på 200 år, det vill säga under hela dess tillvaro, icke ens förmått att tillfredsställa landets allra torftigaste behot, och befinner sig för närvarande i förfall. Konkurrensen med utlandet, brist på dugliga arbetare, föråldrade arbetsmetoder, den totala lranraron af tekniska läroverk, en dålig och försumlig förvaltning af jernverken 0. 8. v. -allt detta har bidragit att på samma låga ståudpunkt bibehålla jernhandteringen inom Ryssland. Väl vet jag, att de ryska publicisterna städse hafva påstätt: ,,bara våra jeruverk komma i enskilda mäns bänder samt slippa kronans förmynderskap, skall allting blitva bra, och vi skola straxt kunna uppträda å markuaden med vårt jern, samt förtjena både penningar och beröm. Nu vill det sig emellertid icke bättre än att på sednare år, då efterfrågan af jern varit större än någonsin, flera enskilda jernyerk uppstått i Ryssland, utan att hafva visat sig bättre vuxna att tillfredsställa tidens fordringar. Den enda jernverksegare inom Ryssland, som vunnit en viss ryktbarhet är hr Putilov i Finland, hufvudsakligast genom sin verksamhet att uppköpa gamla utslitna jernvägsskenor och sedan omarbeta dem till åter brukbara. Men så drifver han också sin jerubandtering uti Finland, men icke inom de ryska kretsarne. IIr P. visste nog alltför väl hvad han gjorde, då han förlade sina 5 eller 6 jernbruk till Fiuland, der han kunde finna ständig och omedelbar tillgång på en sträfsam arbetarebefolkning, med verkliga anlag för mekaniska sysselsättningar. Derfor gå ock hr P:s jernverk med sramgång och förtjenst, och han har haft att glädja sig åt icke så få beställningar för de ryska jernvagsbolagens räkning. Oaktadt hr P. bar hela sin jernbandteriog förlagd i Finland, och änskönt hans arbetare utgöras af fiunar, hindrar detta naturligtvis honom icke att vid festliga tillfällen och på banketter i Petersburg uppträda, hålla tal och högtidligt försäkra, det ryssarne inom mekanikens områden äro att räkna såsom ett bland de lyckligast begåfvade folk, samt tillskrifva dem äran derför, att hans jernverk gå med förtjenst i Finland med finska arbetare. Men det är sannt, hr P. behöfver allmänna meningen och pressens gemensamma bistånd i Ryssland för ernåcndet af sina sylten, nemligen att finna ständiga afnämare och blifva rikligen betald. Han vet venledes alltför väl, att ingen sträng är så auslående i Ryssland som den, att taga patriotismen till bundsförvandt, och derför betjenar han sig af denna list, kanske emellertid nog mycket på sanningens bekostnad. Må man dock icke missförstå mig och tro, att ryssarne, hvad jernindustri beträffar, stå på samma ståndpunkt nu som å Carl XII:s tid, eller att de gå insvepta i björnhudar samt endast beväpnade med träklubbor, stridsyxor och spjut. Den tiden är länge, längesedan förbi, och ett dylikt betraktelsesätt skulle i sjelfva verket vittna om de största okunnighet och förvillelse. IIvad jag v hafva sagt, är, att ryssarne sakna anlag för mekaniska sysselsättningar, att de aldrig skola komma att gå längt eller blifva ett industrielt folk, i egentlig bemärkelse taladt. De sakna högre mekanisk begåfning. uppfioningsförmåga och skapande kratt. och derför anser jag dem icke i stånd att kunna blitva några goda konstruktörer, ej heller besittande förmåga att beträda upptäckternas och uppfinningarnes områden. Detta hindrar dock ingalunda, att de ju, hvad jernfabrikater beträffar, kunna uppsvinga sig till en ganska respektabel