Magnus Gren såg efter honom och kunde icke underlåta, att inom sig känna en viss lättnad öfver samtalets afbrytande, innan riddarens ädla och bottenärliga sinne gjort en fortsättning omöjlig. Äfven han gick efter en stund, och konungen satt der med sitt hjerta af sten och sin onde rådgifvare vid sin sida.