h 56 ä2es som icke skyggar tillbaka att sätta vårt lands vilsärd på spel för skandinaviska l, drömmerier eller andra hugskott af den personliga ärelystnaden. Likväl — vi böra ej dölja det — kunna förhållandena gestalta sig så olyckligt, att vi ej få bevara, vår neutralitet. Men detta kan icke rimligtvis ske, förr än Ryssland och England äro indragna med i hvirfveln. I samma ögonblick är Frankrikes flotta icke längre herre i Östersjön, och dermed förfalla alla de skrämskott, som skulle drifva oss till att ställa oss på den orättfärdiga sakens sida, derföre att den tillhör den mäktigaste. Vi återgifva till sist en åsigt af G.-P:s insändare, hvilken vi hufvudsakligen dela. Han yttrar: Med nationalitetsideen förstå vi idCen om del. närmast beslägtade folkens sammanslutning 3å) grund af fri vilja och vunnen öfvertygelse om om egen fördel till allt fastare enheter. Först sedan sådana enheter uppkommit, kan det blifva fråga om aflägsnare stamslägtingars sammanslutning. Alla Europas framstående statsmän och snart sagdt hela den bildade allmävheten i de flesta länder ihse numera, att förverkligandet af denna ide, så fattad, bör utgöra det väsentligaste c målet för statskonstens och folkens sträfvanden, samt att blott på den vägen — om ock först efter många krigets fasor — den bestående fredens lagrar kunna växa. Denna tanke innebär, att en sammanslutning bör ega rum mellan de tre skan-J dinaviska länderna , efter fri vilja och vunnen öfvertygelse om egen fördel. Sedan detta mål vunnits blir det fråga om s sammanslutning med den öfriga germaniska stammen. Alldeles riktigt. Det sednare måste vara ett sjermarel mål, men om det likväl utgör ett mål, böra vi väl ej genom fiendskap och smädelser, som kunna utbryta i blodig sejd, å aflägsna oss derifrån. Icke heller böra! vi önska nederlag åt, eller medverka tilll! att försvaga just den stam, med hvilken vi skulle, genom blodsförvandtskapens makt, en gång förenas. f För vår del önska vi allt godt både åt Frankrikes och Tysklands folk; men vi tveka ej att ropa ,,död! öfver de onda makter, som nu, utan all rättslig eller fört nuftig grund, bragt olyckor öfver båda! jande: Det högst ledsamma ryktet att kopungen har i sinnet att inlåta sig i något slags förbindelse med Frankrike med på-J följd af möjlig inblandning i ett krig, som s icke det aldra minsta angår Sverige, upp-s3 repas från flera båll och vinner, huru otroligt det än må låta, då vi alla känna si oss lika stämda för absolut neutralitet, icke så liten sannolikhet af följande omständigheter: Konungen ville partout göra krig i början af 1864 mot hela Tyskland för att åt Danmark bibehålla Siesvig, oaktadt Danmark hade brutit mot grunderna för nh den under konung Oscars auspicier årsu 1857 slutade freden mellan Danmark och Preussen, i det att danska regeringen på hösten 1863 utfärdat ett kungabref, som se gick ut på att med konungariket införlisva Slesvig, hvilket dock aldrig skulle få vara annat än i personalunion förenadt med riket; n konungen vistas under en brydsam po-ÅI litisk period länge i Skåne, så nära Danmark som möjligt; Y den varme ifraren för Sveriges delta-5 gande i 1864 års krig, f. d. ministern iy Köpenhamn, herr Henning Hamilton, harlx rest ned till Skåne just som det blef tydligt för hvarje någorlunda förutseende man b att krig skulle utbryta mellan Frankrikel och Preussen; och slutligen lärer, enligt berättelse i å , Helsingborgs Tidning, utrikesministern y grefve Wachtmeister på konungens befalla ning afrest från Kreuznaich, der h. exc. befann sig, till Paris i en särskild mission, ie hvarifrån han snarast skulle komma till I Bäckaskog för att sammantråffa med konunen. Ävnu ett märkligt tidens tecken är att å den fanatiske kämpe, som ej tyckes fråga sn efter hvad det kan kosta säderneslandet, blott Danmark får igen Slesvig eller g åtminstone ett stycke deraf, nemligen Aftonbladet har börjat mycket tydligt; svänga sig ifrån deutståndpunkt, det i Lördags intog, och söka genom häftiga utgjutelser mot Preussen reta sinnena i Sverige, så att ett krig der ej skulle möta alltför mycken motvilja, hvarjemte det låter en insändare göra sitt bästa för att bevisa, det Sverige ej skulle kunna förlora något, äfven om Ryssland komme med ivstri-O den på Preussens sida. — I ,,Dag. Nyh:r af gårdagen läses sål-j e r Det är derför, enligt vårt förmenande, i högst angeläget att hvar man med alla till buds stående medel gör hörd den åsigten, att vi icke vilja något krig och anse 6 alla försök att indraga oss i ett sådant för osvenska och förderfliga. I Staden och Länet. 2 Nytt ångbåtsbolag. Vid allmänt sammanträde i går med aktieegarne uti ett härstädes för någon tid sedan bildadt 7 ångbåtsbolag — som redan i Newcastle : on Tyne beställt sin förste ångare, en lastdragare af omkring 600 tons, hvilken skall lemnas färdig den 1:ste nästk. Ok-i tober — beslutades, att bolaget skulle antaga namnet , Viken. Till interims-styrelse utsågos hrr grosshandl. E. P. Lid