Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1870, sida 1

att intet utrymme blef för riddaren, hvilken i dess ställe fick så mycket bättre tillfälle att noga följa hvarje den minsta skiftning i konungens anlete. — var mig bjertligen helsad, herr Nils — började Magnus Gren, och gick sram mot den tilltalade. — Jag kunde knappt tro, att I skullen lyssna till mitt bud och infinna eder. — Sådant ärende, för hvilket jag kommit — svarade Nils — skall sällan finna mig senfärdig. — Godt, det tycker jag om att höra — återtog Magnus med sin vanliga raska och bestämda ton — jag menar, att vi icke talats vid eller träffats i så förtroligt möte, sedan vi sågo hvarandra hos salig drotsen, herr Krister Nilsson på Nyköping. Gud bättre, vi hafva knappast sedan dess haft mera fred i riket, än som vi hade dessförinnan, och nu stundar ofred på skarpa allvaret ..eller hvad menen I? — Jag är ock af den tanken! — Och nu menar jag, att I ären mera villig än förr att afböja skadan från vårt sädernerike? — Det menar jag, att jag alltid varit, och ju större faran är, desto kraftigare må mannen uppträda till handling ..— Dock månden I medgifva, herr Nils — asbröt Magnus med någon hetta — att när harmen öfver våld och orätt kokar i bröstet, så slär mannen raskare till, än han eljest skulle göra .. Jag vet, hvad som timat med eder, och flyter nå got litet af edra fränders blod i edra ådror, så är jag derom viss, att I icke skolen lemna sådan smälek ohämnad . . . eller hvad sägen I sjelf, Nils Bosson? — Hm! — genmälte Nils med mörk blick — I bryten eder ut från den väg, der jag menade, att våra tankar skulle vandra denna stund, her Magnus... Låt mig sköta mitt, som mig lyster — Men hvar så I tänken lemna den skymfer ohämnad, så säger jag eder det på riddartro och