uttrycka den allmänna meningen vid andra tillfällen, än då vi hafva giltiga skäl att antaga det denna står på vår sida, hvilket ej är fallet i denna stund. Så hafva vi också mer än en gång stått ganska ensamma om vår åsigt. Detta inträffade under det sista danska kriget, då en hel del svenska tidningar ville deri inblanda oss. Detta har skett äfven vid andra tillfällen. Vi kunna dock tillägga, utan sjelfberöm, men såsom ett faktum, att vår åsigt har sedermera befunnits och erkänts vara riktig. Det är också denna förhoppning, denna visshet om att den rätta meningen skall småningom blifva den allmänna, som ger en man mod att kämpa för sin öfvertygelse, äfven då han vet sig stå ganska isolerad. Och den aktning han derför är berättigad att röna, och hvilken också helt visst kommer honom till del, är mera värd i våra ögon än det tillfälliga bifall, som kan köpas dermed, att man smeker dagens fördomar och ockrar på dess vilseladda lönclar