Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1870, sida 2

Nu hoppades han dock att kunna taga ett afgörande steg framät. Denna dag skulle för honom blifva lika vigtig, som för hans kunglige fånge. Det var derför icke utan en egen beklämning, som han följde konungen upp i rådets församlingssal. Hans plan var uttänkt långt på förhand, och så fort han fick se Nils Bosson vara återvänd från sin färd till Finland, dit han af konungen blifvit skickad straxt efter kröningen, var han beredd att sätta den i verket, isynnerhet som intet tillfälle kunde lämpa sig bättre dertill än nu, då så mycket solk hade sammankommit i staden, der nian befann sig. Och solen kastar sina strålar äfven på de giftiga växterna, så att de stundom skjuta höjden mera på ett ögonblick, än på flera dagar. Så var det ock här med riddar Jost. Han fann vid det stora rådssammanträdet ett alldeles opåräknadt verktyg.. nn I gråbrödernas klostersal i Arboga samlades denna förmiddag allt, hvad Sverige egde utmärkt af makt och börd och rikedom. Konungen satt i ändan af salen under en tronhimmel. Till höger om honom satt erkebiskopen och hans lydbiskopar, till venster de förnämste af de verldslige rådsherrarne och framför i salen den öfriga församlingen. Allt gick här, såsom gamle biskop Magnus förutsagt. Förhandlingarne började med uppläsande af le beslut, som fattats i Halmstad. Konungen satt lervid lugn, tills han fick höra, hvad som var bestämt rörande Norge, att han skulle afstå från letta rike. Något sådant hade Carl icke väntat, och hade han icke varit beredd på ännu svårare örluster, så hade ban redan nu satt allt på sin pets. Dock uppstod en lång öfverläggning, och! nånga skäl anfördes för och emot, innan han cunde förmås att gifva vika. Men påtryckningen ar för stor, rådet talade här liksom med en mun.