kättegangsoch Poiissaker. (Från Iofva). Mordbrand. Frän IIosva skrifves d. 15 dennes: En natt i April månad 1869 uppbrann boningshuset i Håhult. Man misstänkte, att det var mordbrand, ehuru egaren till huset, Anders Karlsson, och hans hnstru voro kända såsom ett stilla, arbetsamt och hederligt folk. Huset var försäkradt oeh mannen i en brydsam belägenhet — förhållanden, som å andra sidan styrkte misstankarne. Omsider blefvo båda makarne, till följd af angifvelse, inmanade i häkte, och flera ransakningar rörande denna sak höllos i Hofva, men som de tilltalade nekade och ingen bevisning kunde förebringas, blef mannen Anders Karlsson, efter att tre månader ha suttit häktad, försatt på fri fot. Hustrun åter, som visat sig halft sinnesförvirrad, erände slutligen, att hon sjelf påtändt huset. I följd häraf dömdes den olyckliga, moder till fem små barn, till fyra års tukthus. För vidpass en månad sedan fördes hon, en medelålders qvinna, på jernväg till sitt dystra hem att under långa år ångra ett brott, som störtat familjen i den djupaste sorg. (Från Kalmar.) Tullmålet förevar i Måndags inför rådhusrättens 1:sta afdelning. Å firman Svarss sida hördes såsom vittnen d:r Söderbaum och fabrikör Oscar Engström. Den förre intygade, att den anvisning å Kalmar enskilda bank, som firman E. Swarss utställt till Sundeman, ingick bland de penningar, för hvilka den postremissvexel köpts, som atsändes till generaltullstyrelsens kammarkontor. Den sednare omvittnade bland annat, att han vid föregående tillfällen på begäran af Sundeman i förskott betalat tullräkningar, samt att han erlagt liqvid för sådana hemma hos Sundeman, samt tillade på fråga af tullfiskalen, att han gjort detta i fullt förtroende till Sundemans uppgifter och utan aning om, allt dennes afsigt i någon mån varit fördöljande af iråkad balans, enär han eljest icke skulle villfarit någon dylik begäran. Båda parterna öfverlemnade målet till rättens pröfning, och kommer utslag att meddelas den 1 Augusti. (Från Norge.) Sogneprest Gunnerus i Ilevne skall, enligt telegram till Kristiania, hafva blifvit dömd till 100 spdrs böter för förbrytelse emot kriminallagens kap. 24 8 30, hvilken handlar om motsträfvighet att efterkomma hvad, som lagligen är anbefaldt. Derjemte skall G. ersätta omkostnaderna. Kättens juridiska ombud röstade för, att G. skulle förlora tjensten.