Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1870, sida 3

Hjalmar Nathorst. —— —— — — (Insändt) Såsom bevis på huru en del af vårt lands prester uppfylla sitt heliga och verkligen sköna kall, vill insändaren harmed omnämna en af dessa ,Kristi kavaljerers beteende, under sistlidne Midsommarshögtid. — Inom Sätila socken i Marks härad ligger en egendom Smalteryd, som innehafpes at landtbrukare br Thorsander. — Nämnde herre, som såväl genom en hedrande vandel som driftig jordbrukare frvärfvat sig aktning, hade ändock kommit att stöta sig med församlingens presterskap (en föröfrigt ganska lätt sak på en aflägsen landsbygd, der allt skall gå efter presterskapets pipa), hvilket nog skulle ihågkommas vid lägligt tillfälle. OWannämude egendomsinnehafvare hade gifvit sitt tjensteoch arbetstolk tillåtelse att uppsätta en majstång Midsommarsafton, och om de äfven så behagade, taga sig en Sväng omkring densamma, aldrig anande att han med detta både vackra och oskyldiga nöje skulle kunna förarga någon menniska, ej ens socknens prester: kap, emedan dansnöje är såväl här som annorstädes någonting mycket vanligt bland allmogen i form af lekstugör, vid auktionstillfällen m. m., hvilket allt tolereras. Men hvad hände nu! Just under det folket på Smälteryd var som bäst sysselsatt med tillredelserna för midsommarsfesten, anländer församlingens v. pastor August Alberg till stället och anhåller at hr T., å församlingens vägnar, att hvarken majstång eller dans måtte komma i fråga, varnande som själasörjare m. m. Dessutom var hr pastorn försedd med skriftlig uppmaning från en äldre embetsbroder, hvilken skrift framlemnades. På denna begäran fick mannen i fråga naturligtvis det svaret, att med detta har ni ej att göra, hvarpå han efter en stunds orerande aflägsnade sig, sändande vredens blickar på det förvånade folket. På hemvägen upptänkte han förmodligen den roll som skulle spelas dagen derpå, hvari han naturligtvis skulle uppträda som premier-aktör. Dagen derpå eller Midsommardagen anhöll ofvannämnde v. pastor från predikstolen i Sätila kyrka, att församlingen efter gudstjenstens slut skulle qvarstanna, hvilket ock de flesta gjorde, undrande, hvad nu komma skulle. Efter att noga hafva eftersett, att hr T. ej var i kyrkan, på det ej någon obehaglig opposition kunde möta, nedmarschera 2:ne af pastoratets prester, och nu började hr vice pastorn omtala den förfärliga händelsen, som timat på Smälteryd om natten, huru der hade upprests majstång, valsats och hurrats m. m. Men vidare. Ehuru v. pastorn under vistandet vid midsommarsfesten på Smälteryd tillfrågat innehafvaren af stället om här skall dansas i morgon, denne svarat att detta ej sker (detta yttrades i vittnens närvaro), tilltar sig dock hr v. pastorn nu förklara, att han hade sig bekant att på S. denna eftermiddag skulle tillställas dansnöje, med åtföljande bränvinsförplägning m. m., hvarpå han uppmanade kommunalnämnd och ordningsmän att infinna sig på stället. Härpå följde en lång barang om det ogudaktiga, gudlösa lifvet verldens barn föra, hvilket insändaren ej gör sig besvär med att citera, emedan dessa fraser äro väl bekanta för något hvar. Sedan nu hr pastorn talat sig trött, ej hafvande något mer att utgjuta sin galla öfver, tog den honom åtföljande embetsbrodren (en äldre man) till ordet, men nu tyckte väl församlingen spektaklet kunde vara slut, hvarför den började aflägsna sig, tydligen derigenom visande sitt missnöje öfver presterskapets beteende, och under det deraf uppkomna bullret, gick efterverlden miste om det dråpliga talet. Tillställningen tycktes sålunda göra fullkomligt fiasko. — I anledning deraf att lekstugor, danstillställningar vid auktionstillfällen, vid hvilka alltid äro förenade olaga bränvinsförsäljning m. fl. vederstyggligheter, äro inom Sätila socken i fullt flor och at presterskapet tolereras, kan ofvannämnda beteende mot en i allo oförvitlig person, gerna ej anses annorlunda, än som ett försök (onekligen ofantligt dumt) från presterskapets sida, att offentligen skandalisera och i törsamlingens ögon nedsätta en person, hvilken de finna för sina åtgöranden misshaglig, anser insändaren detta Sätila presterskap till ringa heder ländande försök, blifva för allmänbeten bekant. — Mången föga eller intet bekant med alla de missbruk, en stor del at presterskapet, synnerligast på landet, af magtbegär utölvar, skulle tro att en sådan tilldragelse, som den ofvan upptecknade, ej vore sann; men den kan, om så vore, med hundrade vittnen bestyrkas. På hvad sätt pastor Alberg föröfrigt sköter sina embetsåligganden behöfver endast nämnas, att det är samme person, som under de sednaste åren fungerat som pastor i Bollebygds och Björketorps socknar, hvarest den, under pseudonymen M. R. aktade man, hvilken på sin vandring till Marks härad islutet af förliden Juni månad, för att erhålla kännedom om den arbetande klassens ställning derstädes, under genomresa besökte Björketorps skola fann den i det bedröfligaste skick, hvarvid han till sin förvåning äfven erhöll upplysning om, att presterskapet aldrig besöker skolan (se Handelsoch Sjöfarts-tidningen för den 28 Juni). Folkupplysning anser en stor del af dessa herrar för ett onödigt fjesk. Sorgligt emellertid att hat och bitterhet skola förkunnas i stället för att fridens evangelium, Jesu Kristi rena lära, blir för folket förkunnad. Vän af ett sannt presterskap.