Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1870, sida 2

Röster från Frankrike. Tre hundra representanter för den franska arbetsklassen hafva skyndat att i åtskilliga parisertidningar offentliggöra en till alla länders arbetare stäld uppmaning att förena sig i gemensam protest mot det nu af Napoleon III började kriget. De förklara för en lögn, att den franska nationalkänslan eller den franska äran har någonting att skaffa med detta orättfärdiga krig. I deras ögon är det planlagdt endast för att förläna glans åt den napoleoniska dynastien och stärka den despotism, i hvars bojor Frankrike är slaget. De som ropa på krig äro sådane, som i folkets olyckor finna en källa för nya spekulationer, medan det arbetande folket sjelft betraktar kriget som en brottslig förryckthet. , Såsom menniskor, såsom medborgare, såsom arbetare, heter det vidare uti adressen, protestera vi af alla krafter mot kriget, emedan det återuppväcker vilddjursinstinkten och nationalhatet, emedan det är ett medel i de styrandes hand att tillintetgöra friheten, och emedan det uppslukar nationalrikedomen, som är en frukt af vårt dagliga arbete. Adressen vänder sig särskildt till Tysklands och Spaniens arbetare. De sednare uppmanas att tillse, det deras sfådernesland, som nu är herre öfver sitt eget öde, ej må böja nacken under ett nytt förmynderskap. De förre erinras derom, att om de styrande lyckas genom kriget stifta fiendskap mellan Tysklands och Frankrikes arbetare, skall detta medföra despotismens fullständiga seger å ömse sidor af Rhen. Jules Michelet, den bekante häfdaforskaren, som var pariserungdomens älskling den tid han föreläste historia såsom prosessor vid Collöge de France, har oskentliggjort ett bref, i hvilket han framhåller, att då Frankrikes bönder vid den plebiscitära omröstningen gätvo regeringen sitt ja, så var det emedan de trodde, (hvad man förespeglat dem) att deras ja betydde bifall till fredens bevarande. Nu först få de veta, att de voterat kriget, voterat sina barns död. Det är förskräckligt, fortsätter den ädle brefskrifvaren, ,,att man så missbrukar detta reflexionslösa votum. Men höjden af vår skam, men moralens tvefaldiga död vore, om Frankrike, mot alla sina känslor, mot alla sina intressen, läte det komma till krig. Han är öfvertygad, att om man åstadkomme ett ärligt plebiscit, om man frågade nationen, klass för klass, rike och fattige, stadsbor och landttolk, skulle det enhälliga svaret blifva: intet krig! .Journal des Debats, de lärda och vittra klassernas organ i Frankrike, har intill sista stunden kämpat för fredens upprätthållande och, i likhet med den britiska och belgiska pressen, betecknat ett franskt anfallskrig mot Tyskland som ett ohederligt attentat, hvilket, äfven om det medförde Tysklands förödmjukelse, skulle framdeles erkännas för att ha varit en dårskap, emedan de besegrade, såsnart de hunnit hemta sig från sitt nederlag, skulle försöka hämnas och förena sig med alla andra folk, ,,som finna sig kränkta af vårt högmod och hotade af vår äregirighet. En engelsk korrespondent i Paris varnar allmänheten för Reuterska byråns telesrammer, emedan dess agenter i Paris stå i franska regeringens sold. Så till ex. telegraferade denna byrå nyligen från Paris, att hela hufvudstadspressen, med undantag af , Siccle, är krigiskt stämd. Sanningen är, att alla de Parisertidningar, som hatva någon större spridning, och nästan alla, som äro oberoende af administrationen, ministeren eller hofvet, proteterat mot kriget och de samvetslösa melel, som användas för att uppegga sinnesstämningen mot Tyskland. Journal des Debats, som är målsman för den högre wplysningen och de förnämare (särskildt orleanistiska) kretsarne;, Siecle, som näst ,Rappel har den största läsarekrets i rankrike och representerar medelklasslemokratien; ,,Temps som representerar len litterära demokratien och särskildt de mtiklerikala tendenserna; , Reveil, som ir organ för den gammal-republikanska raditionen, och , Rappel, som för den epublikanska ungdomens talan, hafva alla rännmärkt detta krig såsom orättfärdigt ch riktadt lika mycket mot Frankrikes rihet som mot tyska folkets sjelfständiget och europeiska civilisationens intressen. — ÄA— — Böteborg den 19 Juli.