Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1870, sida 2

41 181 44 141119110( 10108108 UGCLcCitcl fatt interpellationen skulle komma till för handling i Fredags, och det var då, ha meddelade, att kriget blifvit förklaradt. Dagens post. Rustningarne i Frankrike och Tysklane sortsättas med ifver, men det är naturligt att största hemlighet iakttages beträflan de trupprörelserna, som emellertid redar börjat. Till Paris hade redan den 16 den. nes anländt betydliga truppmassor frår provinserna, medan några regementer a hufvudstadens garnison och en del artil. leri från Vincennes afgått österut. I Mån. dags befordrades 1,200 jernvägsvagnar med mjöl och hårdt bröd till Elsass. De sjt transportskepp, som skulle hemta trupper från Algier, hafva lemnat Toulon Anstalter äro träffade, som göra det möj ligt att inom 16 timmar kasta stora trupp. massor till tyska gränsen. Första afdel. ningen at kejsargardet har med 8 batterier utryckt från Paris. Soldaterna af det mobila nationalgardet hafva fått order att skyndsamt inställa sig uti lägren vid Chalons, S:t Maur o. s. v. för att öfvas i skjutning och den nyare taktiken. Från preussisk sida bedrifvas rustningarne i största skala. I Hamburg och de i nordtyska sjöstäderna lär spänningen vara feberaktig. I synnerhet ir man bekymrad för den preussiska pansareskaderns öde, ehuru denna redan d. 17 hade passerat Englands sydöstra spets på väg till Nordsjön. En korrespondent till Parisertidningen Figaro berättar som ögonvittne följande om det sista mötet i Ems mellan konung Wilhelm och franske gesandten Benedetti: Till följe af det vackra vädret och morgonens svalka förhandlas och afgöras vigtiga saker ganska ofta på promenaderna. Vår gesandt Benedetti närmade sig för den skull konungen i går, för att tala med honom. Han hade en pappersrulle under armen. Konung Wilhelm, som under de sistförflutna dagarne ej varit i det bästa lynne, svarade endast några få ord, gjorde en höflig rörelse, likasom för att ursäkta, att han icke ville fortsätta samtalet, och aflägsnade sig hastigt med sin adjutant. Denna scen framkallade bestörtning bland de talrika åskådarne på promenaden. Omedelbart derefter närmade sig konungens kusin, prins Albrecht, franske gesandten och samtalade på det mest förekommande sätt med honom. På återvägen från Ems till Berlin sammanträffade konung Wilhelm i fästningen Magdeburg med grefve Bismarck. Då konungen lemnade badorten, följde honom dervarande preussiska gäster med entusiastiska rop. Konungen helsade dem och yttrade: ,,Jag hoppas vi skola återse hvarandra. Till en af de närmast stående yttrade han: ,,Gud är mitt vittne, att jag ej vill kriget; men tvingar man mig dertill, skall jag till sista man värna Tysklands heder. Vid sin ankomst till Berlins bangård mottogs konungen afen ofantlig folkmassa, som uppstämde preussiska nationalsången och ropade: Till Rhen! Till Rhen! Ett telegram från Florens meddelar, att konung Victor Emanuels gesandt öfverste Nasi afrest med depescher till Paris. Den 17 dennes afgingo order till Neapel om utrustning af två stora transportskepp, som skola stöta till amiral Isolas eskader i Medelhafvet. Komiten för den internationella arbetare-utställningen i London har inbjudit general Garibaldi att besöka utställningen. Man antager, att Garibaldi skall antaga nbjudningen. Möjligt är dock, att den gamle hjelten med anledning af de krigiska utsigterna har en helt annan plan tör den närmaste framtiden. Privatbref från Sönderborg till Köpenhamn berätta, att preussiska garnisonen ler och i Dybböls skansar natten till Lörlagen marscherat söderut och ersatts med oreussisk-polska trupper. I Berlin cirkulera rykten, att ryska reseringen förbundit sig att skydda handeln vå Östersjön från allt intrång från Frankikes sida. Amerikanske gesandten i Berin, hr Bancroft, har pr telegraf förfrågat ig i Washington, om amerikanska repulikens regering vore beredd att skydda yska handeln på Atlantiska hafvet för varje våldsamt intrång. I försäkrat sig om makten. Men Ca