Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1870, sida 1

ANNONSER. emottagas å Ånnonskontoret (i IDNINGENS BOLAGS TRYCKERI. BA STAD STA dandena att för spanjorerna göra prins Alfons och derigenom på nytt Isabellaregementet plausibla, kunde man förmoda detta — men i samma andedrag, som man ordade om Frankrikes rättigheter, försäkrade man åter, att Frankrike i fullaste grad respekterar Spaniens suveränitet, således anser det lagliga valet af den nye spanske konungen för oantastligt. Och likväl! Det är omöjligt att upptäcka ett lagligt skäl för Frankrikes uppträdande, ett uppträdande, som genom de franske ministrarnes häftiga, mot alla diplomatiska former stridande, beteende från början så skärptes, att hvarje försök till en fredlig bemedling eller förklaring förvisades utöfver gränserna af en möjlig framgång. Detta uppträdande måste antingen ha sin grund i Frankrikes fruktan för prinsens verksamhet på spanska tronen, eller är allt, som talas om Frankrikes skäl till klagomål, endast en förevändning för att kasta sig öfver Preussen, för att tilfredställa den frauska slagskämpelustan. Frankrikes fruktan kan endast afse den farhågan, att Spanien under prins Leopold skulle afskaka sig det inflytande, som Frankrike sedan lång tid tillbaka tillvällat sig att utöfva på den pyreneiska halfön. Ur denna synpunkt skall det af spaniorerna dubbelt smärtsamt beklagas, att Leopold uppgifvit kronan. De skola af den uppståndelse, som händelsen framkallat i Paris, inse, att Leopold just skulle varit rätta mannen för dem. Endast en duglig personlighet på en tron sådan som Spaniens kan så bringa ,den stora nalionen i harnesk. Men om fruktan i allmänhet cj är en egenskap hos franska folket, så måste vi desto heldre antaga, aw Leopolds kandidatur endast är en förevändning till kriget mot Preussen, som franska regeringen, enligt hvad vi erfara, icke lugnat sig med prinsens tillbakaträdande. Nåväl, stå sakerna på detta sitt, så lärer ingen vara tveksam om, hvem som har att bära ansvaret för kriget och dess fruktansvärda följder. Prins Leopolds tillbakaträdande uppsattas här blott på ett sätt: prinsen har ådagalagt de ädla tänkesätt, som man tillskrifvit honom. Man är honom tacksam för det han, äfven med uppgifvande af en måhända lysande iframtid, gjort hvad på honom berott för att upprätthålla freden. Ilans förhållande är tillika ett bevis för, att åtminstone: i Tyskland de tider äro förbi, då man för dynastiska intressens skull förde folket till slagtfälten. Öfverhufvudtaget skulle ni här ej kunna upptäcka den ringaste oro. Det är mycket riktigt, hvad en franska regeringen närastående Parisertidning med en hånande sidoblick yttrat, att det franska ,krigsropet — detta ord är, som bekant, betecknande för indianernas seder — ännu ej finner något eko i Tyskland. Vi fordra intet af fransmiinnen och tro oss ej vara skyldiga dera något. Men det tyska folkets berömda tålamod har sina gränser. Just den franska ministerens hotande, utmanande beteende har bland partierna, hur vidti deras syften än äro skilda från hvarandra, framkallat en enande och upplyftande verkan. Ilertigens af Grammont sefterhängsna och tilltagsna förfrågningar hos de sydtyska regeringarne, huruvida Frankrike i händelse af krig kunde räkna på deras medverkan, ha gifvit anledning till en förtrytelse, hvilken man i Paris borde beakta, att sedan konung Wilhelm på ett kännbart, men efter Frankrikes upptriiI dande fullt lämpligt, sätt afvisat den sranske gesandten Benedetu i aulednivg af I hans fordran, det konungen för all framtid skulle förpligta sig att aldrig gifva sitt samtycke att hohenzolirarne skulle återkomma tiil sin kandidatur, kan han vara förvissad om alla tyska folks jublande bifall. Vi veta, att kriget numera är oundvikligt, men vi veta äfven, att vi föra det oförskyldt, att det är nödvändigt, för att försvara vår husliga rätt och vår nationella värdighet mot cen djerf fridstörare. Den närmaste framtiden skall visa, icke blott att anstalterna vid vår arm äro så träffade, att vi snart kunna göra oss af med denne fridstörare, utan äfven, att det tyska folket är mäktigt en i Paris helt säkert ej anad lyftning. Krigslyckans tärning må falla på hvilken sida som heldst, en frukt skall dock i hvarje händelse framkallas deraf: det tyska folkets förening. II. UTRIKES.