Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1870, sida 2

: 2 Med anledning af kriget. .Hela britiska pressen, säger ett telegram från London, ,gör Frankrike ansvarigt för kriget. Times förklarar, att Napoleon III begått ett svårt brott, då han med afsigt framkallat ett orättfärdigt krig, och att Preussen sålunda bör kunna påräkna allmän sympati. Fyra årtionden hafva sett Frankrike och Storbritanien förenade i ett förtroligt och, såsom de sjelfva kallat det, bjertligt förbund. De under denna mansålder uppståndna snabba kommunikationerna och den ofantligt ökade handelsförbindelsen mellan de begge folken hafva ytterligare förenat dem med starka moraliska och materiella band. De urgamla fördomarne de hyste mot hvarandra hafva försvunnit under denna närmare beröring och gitvit plats för ömsesidig aktning och tillgifvenhet. Sannare och skönare har britens karakter aldrig blifvit skildrad än af franska pennor, och uppriktigare beundrare än från britisk sida hafva de goda och de lysande egenskaperna i den franska karakteren aldrig förvärfvat. Fosterbrödralaget beseglades på Krim, der Frankrikes och Englands krigare blandade blod med hvarandra. Det låg då nära till hands att antaga, det britiska pressen i känslan af denna förbindelse skulle åtminstone under några ögonblick tveka mellan sina sympatier och intrycket af den våldsbandling Frankrikes kejserliga regering i närvarande stund begått emot Europa. Man hade desto mer skäl att antaga, det domen från detta håll icke skulle komma så hastigt, utfalla så enhälligt och drabba så hårdt, som ingen tidningspress i verlden uti kraftigare ordalag fördömt Preussens oförsvarliga beteende mot Danmark i fråga om Pragfördragets 5:te artikel. Alla sympatier voro från början på Frankrikes sida, och mot Preussen herrskade en afvoghet, som kunde åberopa moralisksoch politiska grunder. Men detta oaktadt se vi nu, att Englands press, dess tidningar af alla färger och partibek ännelser, med en enhällighet, som annars äfven der är sällsynt, brutit stafven öfver Napoleon III:s beslut att sticka EurGpa i brand, för att stärka sin dynasti och gifva sin vacklande tron en säker grvndval på franska folkets tillfredsstälda föfänga. Så orättsärdig är kejsardömets sak, så usel den föregifna krigsanledningen, så lömskt det sätt, hvarpå krigsplanem a doldes under högtrafvande och kånslosa unna fredsförklaringar ännu några dagar sö re krigets utbrott, så jesuitiska de medel, sc m användas för att i nya lägor uppblåss . franska folkets nästan släckta krigiska tst:w, så förskräckliga de lidanden, Inarmed kriget hotar att hemsöka de fredsälskan de folken, så ödesdigra de följder, hvarme d det skall drabba äfven kommande släg ten, att vi på vår ståndpunkt icke kunn 2 förvåna oss deröfver, att Englands folk och Englands press, kända som de ärv för lugn uppfattning och objektivt omdöme, skulle i denna råge, tala icke blott klokhetens ord, utan ifven gifva sitt votum den form, att hvar och en, och sers kildt krigspartiet i Frankike, må erfara, åaCt Englands rättskänsla lifvit kränkt, dess samvele upprördt öfver m handling, som nnau skulle trott omöjlig vårt århundrade och som ej kan beecknas med ett n nldare namn än brottets. Underrättelsen om krigets utbrott har kommit så hastigt, att det häpirå Europa innu knappt hum it sansa sig och betänka in ställning, men Rvarje flyende dag, nätan hvarje timnie, bringar oss nya vittesbörd derom, att samma dom, som Engmds press skynd at uttala, skall blifva ela den ciäviliserz le verldens. Från alla äll sörljudas rop af harm och förtryrelse: ån Spaniens patr ioter, från Italiens, från e sydtyska state rna, som ännu för ett ar veckor sedan ådagalade en retad sinesstämning mot Preussen, men nu, i änslan at den gemensamma faran, det