vid riksdagen i Pesth en interpellation angående Österrikes nuvarande politik. FRANKRIKE. Sällan torde något möte i lagstiftande församlingen ha varit motsedt med så stor spänning, som i Fredags, och sillan har något så skickelsedigert yttrande varit fäldt, som det, vid hvars slut den franske utrikesministern tillkännagaf, att Frankrike förklarat Preussen krig. Den enthusiasm, i hvilken en uppbrusande, om också föga motiverad nationalkänsla gaf sig luft, hvarmed församlingen mottog detta budskap, har än vidare gifvit sig tillkänna i de ofantliga pluraliteter, hvarmed samma församling åt krigsoch marinministörierna beviljat anslagen till kriget. Ännu föreligga inga offentliga akter, hvilka visa det berättigade i denna krigsförklaring, utan äro vi i detta afseende uteslutande hänvisade till, hvad de sednast ankomna tidningarne härom innehålla. Af dem vill det synas, som om man i de högre politiska kretsarne i Frankrike till en början funnit sig fullt tillfredsställd utaf prinsens af Hohenzollern afträdande ifrån sin kandidatur till den spanska tronen, samt att först efteråt händelser inträffat, som lifvat krigslusten. Och sådane voro äfven de åsigter, som gjorde sig gällande i flera af de mera framstående tidningarne. I, Constitutionnel, som anses såsom Olliviers organ, heter det då: Regeringen har hållit ord. Den tyske prinsens kandidatur till spanska thronen är undanröjd, och Europas fred skall icke blifva störd. Kejsarens ministrar ha talat högt och tydligt, såsom det anstod dem, som ha äran att regera ett stort land. De ha blifvit hörda, och man har tillfredsställt våra rättvisa anspråk. — Prinsen af Hohenzollern skall icke regera Spanien. Vi begärdeicke mera, och med stolthet helsa vi denna fredliga lösning. En stor seger, som icke kostat en enda tår, icke en enda droppe blod, har vunnits. På samma sätt har Frankrikes förnämsta tidning, ,Journal des Debats, uttalat sig, och den mycket spridda oppositionstidningen ,Siecle har yttrat: ,Åtskilliga tidningar ha i olika tonarter skrikit: Landet vill ha krig! Nej, tusen gånger nej! Iandet vill icke hafva krig, så vida dess ära icke så fordrar, och detta har hittills icke varit fallev. Vi ha ansett oss böra återgifva de yttranden i frågan, som afgifvits af tvenne så framstående franska tidningar, på det våra läsare må finna, att icke alla i Fraukrike instämt i det härskri, som i detta land nu öfverväldigar den lugna betänksamhetens tal och råd. Emellertid är det möjligt, att offentliggörandet af krigsförklaringen skall bringa klarhet i det dunkel, hvaruti den verkliga krigsorsaken nu döljer sig. Flera tidningar säga fortfarande, att regeringen endast har sökt en förevändning, och ,,Gaulois yttrar härom: Den 11 dennes hade diplomatiska kåren i Paris en sammankomst och öfverenskom om att uppmana den franska regeringen att undgå kriget, samt att bringa den fransk-spanska tvisten inför en europeisk kongress. En af ministrarne yttrade vid detta tillfälle: ,,Ja, sedan Preussen gifvit efter, kunna vi hålla en kongress — dessförinnan icke! Hertigen af Gramont säges yttrat: ,, Kriget har redan varit förberedt genom hela situationen. Vi få tillstå, att Preussen nu gifvit oss ett godt tillsälle att förklara detsamma. Och han lärer ha tillagt: ,,Med Spanien skola vi snart komma på det klara, men med Preussen icke så lätt. Angående krigsrustningarne skrifves till , Köln. Zeit. den 11 dennes: ,Alla de regementen, som tillhöra garnisonerna i Paris, Versailles och trakten deromkring, äro marschfärdiga. Tillsammans med de trupper, som befinna sig i lägret vid Chalons, i de östra de tementen och i Lyon, skulle de utgöra den första armeen. hvilken skulle komma att bestå af 150,000 man. Man håller på att bilda en annan arme på 115,000 man, som skall vara på marsch inom få dagar. Från Algier ämnar man taga 9 infanteriregementen, bvaribland zuaverna, turcos och rephirerna, samt 7 gavalleriregementen. Alla d trupper äro färdiga att embarkera. Alla pre ter ha fått order att meddela regeringen befolkningens sinnesstämning i afseende på kriget. Från Besangons meddelas, att till den dervarande arsenalen pr telegraf gifvits order att sätta 8 batterier på fältfot. Inom flottan råder en rastlös verksamhet, icke mindre än 45 krigsoch transportfartyg äro under utrustning. Marskalkerna hade påyrkat, det man icke skulle gifva preussarne den ringaste tid, utan genast rycka i fält. Det heter, att kejsaren känner sig så frisk, att han sjelf skall ställa sig i spetsen för armåen, likasom på sin tid i Italien. Genast vid krigets utbrott skulle de äldsta eleverna i n ARIT IRI ML ATT En uppenbar förrädare! — utbrast ko