nom, alv Skruva en historia öfver NapoIcon III:s regering efter år 1852. Efter det han förut försökt sig som vaudevillförfattare, pamsletterict, talare och solktribun, har han nu slagit sig på historieskrifvarens allvarsamma område. I franska kammaren väckte Garnier-Pagås Lördagen den 9 dennes, i samband med den stora frågan för dagen, följande motion om vigtiga förändringar i sjörätten under krigstid. Den förro ledamoten af provisoriska regeringen formulerade sitt förslag i följande ord: Jag har äran föreslå en modifikation af vår Jag skulle kuunat framställa mina anmärkningar förut, men så snart mitt förslag är uppläst, skall kammaren förstå hvarföre jag väntat. Förslagets ordalydelse är följande: . ,Alldenstund folkrätten bör modifieras med civilisationens framsteg; .Alldenstund hafvens frihet i alla tider är en allmänt mensklig grundrättighet, som ingen nation eger att kränka; Alldenstund de europeiska stormakterna på en kongress i April 1856 genom ett fördrag, som nä an alla stater erkänt, hafva förklarat, att kapa reväsendet skulle vara och förblifva afscaffadt; ,Alldenstund staterua icke kunnat förbehålla sig sjelfva detta slags stöld med väpnad hand, som de så rättmätigt förbjudit sina medborgare; AÅlldeustund privategeudomen, denna grundval för hvarje samhälle, bör respekteras under krig såväl som under fred, till sjös såväl som till lands, , af regeringar såväl som enskilda; . ,Alldenstund omsättningen genom handeln af industriens och åkerbrukets produkter är en källa till rikedom för alla nationer och den mäktigaste och idagaste har det största intresset i att denna : omsättning icke må störas eller afbrytas; Alldenstund folken i sjelfva verket äro solida-! riska i fråga om förbättringen af mensklighetens moraliska och materiella tillstånd, och att man icke utarma en nation utan förlust och lidande för alla de andra; i -Uyptager Frankrike i sin sjörätt följande stadganden: 54rt. 1. Uppsängandet genom statens krigsskepp! af fartyg, tillhörande siendtliga nationer, hvilka! före krigets förklarande eller öppnande antagit en motsvarande lagstiftning, är förbjudet. Art. 2. Allt blokerande eller bombarderande genom statens krigsskepp af nederlagsplatser, handelestader och öppna städer, tillkörande nationer, som antagit en motsvarande lagstiftning, är förbjudet. Endast krigshamnar och befästade städer må anfallas. Art. 3. Särskilda konventioner i fråga om detaljerna uppgöras genom öfverenskommelse med nationer, som antagit en motsvarande lagstiftning. Art. 1. Reciprocitet skall erbjudas åt alla nationer. Underhandlingar skola till detta ändamäl öppnas med dem. I Jag begär att man måtte skynda. Hvad jag nu, föreslär var redan är 1566 antaget af de krigsrande nationerna, Italien, Preussen och Österrike. När tvenne statsmän, Prim och Bismarck, vilja för dynastiska eller personliga intressen störta Europa i krig, är det godt att vi betyga vår sympati för alla folk, isynnerhet för det spanska och tyska folket, och att visa att vi både till sjös och lands vilja respektera deras handel och deras cgendom. (Bra, mycket bra!) ENGLAND. Som man af ett telegram erfarit, har lord Malmesbury i öfverhuset interpellerat regeringen om den spanska frågan, hvarpå lord Granville svarade: i Det ligger i sakens natur, att mitt svar måste: bli kort och temligen innehällslöst. Jag bar först förliden Fredag (den s dennes) öfvertagit utrikesportföljen; aftonen förut, då jag tillsammans med urderstatesckreteraren genomgick en handling angående den irländska agrarlagen, mottog jag ett telegram, i hvilket man meddelade mig det anbud, som provisoriska regeringen i Spanien hade gjort prins Leopold af Hohenzollern, samt att denne! prins hade mottagit detta lands krona. Följande dagen tor jag till Windsor för att mottaga utrikesministerens sigill. Vid min återkomst derifrån I hade jag ett samtal med den franske ambassadöI ren, som underrättade mig om, hvad jag redan visste. Han utvecklade för mig i mycket Å I och kraftiga uttryck, huru stor förnärmelse, som tillsogats Fraukrike, och ban tillade, att den kejserliga regeringen hade beslutat att icke finna sig i den påtänkta kombinationen. Ilan hoppades, det drottningens regering, på grund af de vänskapliga förbindelserna med Frankrike och ledd af onskan om fredens upprätthållande, skulle ansluta sig till de makters sträfvanden, som närmast voro intresserade i denna angelägenhet. Jag svarade honom, det underrättelsen funnit regeringen helt och hållet oförberedd; att vi icke kunde gå in på alla de argumenter, han sökte göra gällande, och att jag måste förbehalla mig att bilda mig en åsigt om frågan i dess allmänhet. Jag uttalade min ledsnad öfver, att medlemmarne at franska regeringen ända från början uttalat sig i så skarpa uttryck, oeh yttrade tillika, det jag nog fattade, att den allmänna meningen i Frankrike vore häftigt upprörd öfver denna sak. Af etl i går ankommit telegram finner man, att ofvannänmde af utrikesministern i öfverhuset uttryckta åsigter icke allenast delas af pressen, utan att densamma ännu ångt skarpare bedömer den franska regeringens handlingssätt. Så yttrar ,,Times: Kejsar Napoleon har begått ett det allrasvåraste brott, i det han ensam och med ilsigt framkallat ett orättvist krig. Preussen bör kunna vänta allmiinna sympatier. Len oss föreliggande artikel i limesneter det bland annat: Det kan icke finnas något mera öfvermodigt ler skamligt, än att af sådane skål framkalla öttl rig. — — — Vi höra ändlösa deklamationer ölrer det franska folkets ,ömtålighett, öfver dess dberedvillighet till hvarje offer, då dess ära står vå spel, och vi tro gerna, att hvarje fransman skattar sitt fäderneslands ära högt. Men vi betvifla, tt massan af folket i landtoch indnstri-distriken är så törstande efter ära, som man vill påstå. Må det andra kejsardömet icke falla in i det föra kejsardömets villf relse! Den herrskare, som röstar sig öfver att vara en bondekaj are, borde, nnan han marcherar på Rhen, fö sa sig om, tururida de 8 mill., som n vligen afgifvit sina röter för houom, äro så hågade att taga hämnd för 3adowa, som några hundra skrikhalsar på bulevarlerna påstå. Om han verkligen kände dessa masors käuslor, skulle han sannolikt icke blott bepara dem ett krigs fasor, utan äfven bördorna af en beväpnade freden. Daily News yttrar sig i piss mon nnu skarpare: Å. Å Om icke visare rådslag behålla öfverbanden, hvilar på den franske köjsaren och haus mini