Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1870, sida 3

1, trettio arbetare, som stå inför domstol an. . klagade att tillhöra förbundet. Af en sådan hbistorieskrifvare kan mar tt icke vänta oväld. kRejserlige franske sakförare hafva i allmänhet icke visal sig vara rätte männen att föra Clios griskel, le hvaremot do ådagalagt synnerlig fallenla het för sensations-romanen å la Aurelien egg Scholl och Ponson du Terrail. I den tjocka volym hr Aulois sammanskrifvit träffar man dock åtskilligt, som stöder sig på bevis, och hvars riktighet äfven de anklagade erkänna. Det är till dessa drag vi här vilja hålla oss. Förbundet kallas i dagligt tal ,,International, en förkortning at dess oficiella namn: ,PAssociation internationale des TlTravailleärs. bess stiftare är Josef Mazzini. Likasom Oden uppträder i spetsen för en mängd nordiska och anglosaxiska höfdingaätters stamträd under hednatiden, så anknyter sig vid namnet Mazzini roten och upphofvet till en mängd sammansvärjningar och hemliga sällskaper under de syra årtionden, som förflutit från mnstörtningsäret 1830. Vi skulle icke unI dra, om någon drömmare i framtiden ville göra Mazzini till en mytisk gestalt — till en personifikation af revolutionen, och säkerligen gifvas det många, som med kejsar Napoleon och påfven i Kom skulle önskat, alt han aldrig varit något annatHan är emellertid en man af kött och blod, fast Österrikes, Italiens och Frankrikes pölis; som så ofta förgäfves efterspanat honom, knappt vill tro derpå. Vid ett arbetaremöte, som hölls i Palermo år 1863, framlade han planen till ett internationelt arbetareförbund. Tanken kunde sicke annat än slå an på dem, åt hvilka ban meddelades. Bristen på samverkan I imellan do olika ländernas arbetareföreninIgar hade nilstan alltid gitrit arbetsherrarne segern i de häftiga förpost-läktninseer, som ditintills förefallit mellan dem och deras ,bänder — förpostfäktningar, som af arbetarne sjofva betraktades och betraktas såsom inledningen till ett krig på lif och död mellan kapitalet och arbetet. Om s. ei grusarbetare i England gjort strike, var det för gruiegare en lätt sak att införskrifva andra händer från Belgien. Om murare uti Italien instält arbetet, för att tilltvinga sig högre dagspenning, voro sranske arbetare tillhands för att bestiga de öfvergisna , ställningar! ne. Detta skulle förekommas genom ett internationelt arbetareförbund. Än mer: de olika ländernas proletärer skulle medelst ett sådant komma i tillfälle att understödja lika kraftigt som de förut motverkat hvarandra. Man blefve i stånd att med penning-medel från alla länder underhålla en lokal strike, tilldess arbetsherrarne gifvit med sig; man blefve i stånd att ordna samtidiga arbetsinställningar inom ett visst yrke i hela Europa, och genom en central-styrelse skulle arbetsmarknaden i dess helhet kunna öfverskådas, oförsigtiga striker förebyggas och tidsen-I liga desto eftertryckligare genomföras. Slutligen skulle hela denna i förbundet inskrifna och armö-messigt ordnade arbetaremassa ställa sig äfven till den politiska, s revolutionens försogande, emedan dess statsekonomiska ideal icke kan förverkligas annorlunda än genom den demokratisk-sociala !g republiken. Sådan var Mazzinis plan, och is i sjelfva verket är det på den som Inter-f nationals förvånande byggnad upprest sig. ; Några månader derefter var en central styrelse bildad i London, i hvilken representanter af olika nationer ingå som leda-. möter, och samtidigt härmed organiserade; sig förbundets franska komitt, som upp-mn slog sina bopålar vid rue des Gravilliers y i Paris. Ordföranden i centralstyrelsen sti blef och är ännu en hr Le Lubez. Den franska komitöens ledamöter hette Tolain, 4. Perrachon, Limousin, Fribourg och Lefort. 3 Såväl i England som i Frankrike till-strömmade anhängare i stora skaror till å förbundet, så snart dess tillvaro blef bes kant och dess afsigter klargjorda. Snart bi bildade sig komitter äfven uti Italien, Schweiz, Nordtyskland, Sydtyskland, Österrike och Uagern, och äfven i dessa länti der befanns jordmånen tjenlig för utsädet. pbi Tyskland är den framåtsträfvande ar-betsklassen delad i tvenne stora läger: å la ena sidan Schultze-Delitzschs skola, som,!hy zrundad på enkla och sunda nationaleko-se homiska åsigter, strätvar att på den lugna b utvecklingens väg, dels genom en bättre olkundervisning, dels genom de små be-si paringarnes samlande till kapitaler, ned-na agda i så kallade solkbanker, dels genom 10 nköpsföreningar för lifsförnödenheter och ye åämnen, dels slutligen genom kooperativa olag, göra arbetsklassen upplyst, välmånde och mägtig — samt å andra sidan n mindre nykter, mer högtflygande sociaistisk-revolutiorär skola, grundad af Laalle, den bekante hegelianske filosoen, som för några år sedan blef skjuen i duell med anledning af en kärleks-ha örbindelse till en tysk niksgrefvinna. Det de r anhängarne af detta skarpa, men oro-e ga och äfventyrliga hufvud, som i Tyskko and ställt sig under Internationals fana, sk nedan Schultze-Delitzschianerna hålla sig hA erran från förbundet. Från Tyskland utredde sig förbundet till Ungern och anra under österrikiska kejsarhuset hörane länder; från Italien och Frankrike till a panien; från England till Nordamerikas örenta Stater, der jordmånen är vida så, aa — r— — 2 2