bar kommit hit för att söka sin lycka. nönde från Savolaks hafva bildat bolag, likaså sådan: f andra orter. De slesta af dessa gubbar hi begitvit sig åstad med klena resurser, hvaraf följ den blifvit dev, att många allaredan anträdt åter tåget och flera andra komma säkert att följa ex emplet. Under så hårda vilkor, som guldvaskarn äro underkastade, är det ej godt att gå i hop me företaget, betala dyrt arrende för utmålet o. s. v. utan afseende om guld finnes eller icke. Tvenn stora ryska bolag bafva redan anländt och tvåan dra ännu större inväntas. Väl ha finnarne lyc kats taga i besittning alla de ställen vid Ivalo som de ansett för de bästa, men om guld fram deles upptäckes uti andra floddalar i Lappmarken så är det vannolikt att sinnarns bli utestängda der ifrån, ty ryssarne hafva sulöst letningsbevis på allt möjliga vattendrag, som de blott känt till namnet ln rysk expedition med 6 stycken letningsbevi har begifvit sig till Waskojoki; tinner den guld der städes, så upptager den straxt med sina bevis 5,00 lamnar, och flera bevis kunna när som hels inlösas. Den andra ryska expeditionen har dela Sig uti två afdelningar: den ena opererar vid Ival och dess tillflöden, den andra vid Luttojoki och eiter omskändigheterna, äfven uti Kitinen-elfdalen Ilvarest de två ännu icke anlända expeditionern: ärna slå sig ner, känner man ännu icke. Inalle ha till dato 62 st. letningsbevis blifvit uttagna förutom dem, som guvernören möjligen meddelat hvarom man här saknar kunskap. Vår fattiga Lappmarks aktier ha sålunda — åt minstone tills vidare — ett ganska högt värde Och vill lyckan gynna dem, som nu ärna nedlägge arbete och kapital för företaget, så komma aktiern: att ytterligare stiga. Guld finnes uti Ivalo elfda nästan öfverallt, derom är intet tvifvel numera Några letere, som allaredan anmält sig såsom sö kande af mutsedlar, hafva fått vackra prof; styc ken af en dukats vigt ha förerisats. Guldet äl Brofkornigast inom det område, som ligger 3 mi uppåt, från det å kartan med namnet Windelpää (detta namn finnes ej i verkligheten utan bör hets Tolospål-) betecknade berget. Både uppoch nedföre från denna distans ändpunkter blir guldet tint. Om man tänker sig sistnämnde distans delac midt i tu och derifran drager en rät linie till Ro. vadusjäyr, så skulle det grössta guldet kunna anses befinnas på denna linie och framskridet utefter denna riktnig. Ivalojoki har synbarligen i tidernas längd banat sig våg genom den själlrygg, som utefter nyssnämnda, riktning löper från norska till ryska gränsen. Dylikt arbete har Waskojoki utfört. Man finner här vid Ivalo guldförande rullstensbankar, som ligga 2a 300 fot öfver den nuvarande vattennivån; dessa bankar äro otvifvelaktigt gamla flodbäddar. Att Waskojoki under så dana förhållanden är guldförande, är temligen sö kert; ej mindre den yttre formationen än ock stenarternas sammansättning tala för detta antagande. De ur det i finska lappmarken väldigaste sjell. Faariselkå, rinnande smärre elfvar torde jemväl befionas guldförande. Formationen der liknar den vid Ivalo. Alla vattendrag på norra sidan at Haariselkä hamna slutligen i Luttojoki med SuomuJoki nära ryska gränsen. Ofvanom Suomujoki inlopp har Luttojoki inga andra betydande tillslöden än Kulasjoki. Deremot har Suomujoki många killllöden, deribland de förnämsta äro: Muorvaarakkajoki, Sorvusjoki, Kuotmujoki, Pesselmäjoki, Sotojoki, Paasjoki, Tuiskujoki m. fl. Alla dessa ryta sig ur Saariselkå. Börja alla dessa, så att ur fjellets inre frampressade floder visa sig guldsörande, så finns det ett vidlyftigt operationsfält. En svår olägenhet hafva dessa fjellfloder, nemligen deras branta stränder och tillfölje deraf smala strandbankar. Denna olägenhet vidlåder Ivalo i hög grad. Otvifvelaktigt innesluter denna elfdal rika guldtillgångar, men der metallen förefinnes rikligast, finnas nästan inga strandbankar: stranden börjar på de flesta ställen med fast klyft och höjer sig med större än 150 vinkel uppåt fjellryggen. Under sådana förhållanden har guldet måst möta svårt motstånd, för att kunna stanna. Det grofvaste guld här vid Ivalo har ock funnits uti viggformiga inskärningar i klyftan, der det blifvit inkiladt med små rullstenar, som omöjligen kunna löstagas med mindre de sönderkrossas. Vinner man sådana inskärningar, fullproppade med fastsittande små runda stenar, så kan man alltid räkna på att finna guld på botten af klyftan. De rikaste guldtillgångarne måste under sådana förhällanden ligga uti flodens djupaste fåra. En ryss, som i fjol letade efter guld här vid Ivalo, ör nu anspråk på ej mindre än fem verst af elfns sträckning. Andra, finska undersåter, hafva lock upptagit hela sträckningen; ryssen anför kla3omål, ställda till alla möjliga auktoriteter, börande från ordningsmannen här på stället ända till ans Kejserliga Majestät. Många andra tvister om bättre rätt tyckas yppa sig, men allt bar hitills gått fredligt och så kommer det väl att gå ramdeles, så att de trettio man med fällda bajoetter, som bär äro stationerade, synas vara öfverlödiga. En ståtlig byggning med syra rum och cök, ett magasin och cen källare stå här vid Portkoski, alla uppförda af kronan. Stället heter siumera ,Kultala. Af tjenstemän finnas bär: en oergmästare, en bergsingeniör, en rysk translator — äfven en lappsk sådan, ty lappen Aslak Laiti it med — samt tre kontrollörer, förutom en orduingsman och en hel mängd med poliskonstaplar. Egentliga guldvaskningsärbeten kunna här påvörjas först i medio af nästa vecka. De vaskningssök hittills blifvit gjorda, hafva varit små skärpingar med handfat. Iluru resultaten framdeles komma att gestalta sig, utbeder jag mig äran ramdeles få berätta. Denne Ivalo elfdal är i många atseenden en gendomlig naturföreteelse. Då man reser ut ifrån rsajoki, så ser man på en lång sträcka ingen8 annat än sumpiga, låga stränder, bakom hvilka n rand af låga moåsar framskymta; all vegetation fvermåttan torftig. Smånipgöm börja de låga noarne höja sig och så börja väldiga klipptoppar ramsticka. Man träder allt närmare, och i ett nu esinner man sig emellan så godt som lodräta, öfverskådliga, mörka granitmurar, der vattuet stuar så starkt, att man med en pinsam känsla äntar hvad som komma skall. Så kommer den amnkunnige Porttikoski, der på två mils sträcka nnas fall på fall. Denna sträcka utgör nu det tskrikna guldlandet. Väl utkommen från denna jupa och mörka dal, dit hvarken sol eller måne nappast kunna sända en förmildrande stråle, öppar sig en helt annan tafla: gröna gräsmattor deorera elfstranden, som jemte denna slingrar sig nellan de grannaste lölskogar, höga björkar, ätande t. o. m. en fot 1 diameter, blandad med odigt blommande hägg och rönnar, ytterligare 28 lItsammans omgifvet af rika vinbärsbuskar; med