Uktet åtskiljdes omkring kl. 4 e. m. Vi redogöra här för det förut omnämnda å teoretiskt medicinska sektionen af hi professor Key i går hållna intressante föredrag. Sedan ordföranden i nåmnde sektion, professor Bocck förfrågat sig, om någon af sektionens medlemmar ämnade hålla något föredrag efter det sem professor Axel Key tör dagen anmält, eller om han egde rätt att tillåta prof. Key att, såvidt sådant var erforderligt, öfverskrida den fastställda tiden af en half timma för hvarje föredrag, och så sektionen medgi fvit detta sednare, så lemnades ordet till prof. Key, som till föredragets förtydligande anordnat en mängd i stor skala af honom sjelt utförda väggtaflor, framställande de anatomiska förbållandena af det lymfbanesystem, hvars sammanhängande utbredning omkring nervsyste:met, såväl det centrala som det Periferiska, prof. Key och d:r Gustaf Retzius genom samfällda ihärdiga och noggranna undersökningar upptäckt och lyckats ovedersägligen bevisa. Då denna anatomiska upptäckt Öppnar utsigter af den aldra största vigt till förklaring och rigtigare uppfattniug af en hel mävgd förut dunkla och ofattliga förh ållanden såväl inom den friska som sjuka orgauismen, så tillåta vi oss att utförligare, såvidt som detta svåra ämne gör det möjligt, redogöra för detta ytterst intressanta föredrag, som väl kan sägas vara epokgörande inom nervernas fysiologi och yatologi. Föredraget hade till rubrik Om de serösa rummen och lymfbanorna omkring nervSyst emet. Man har visserligen länge vetat, att under den 8. k. härda hjernhinnan (dura mater), som ytterst omgifver hjernan och ryggmärgen, fanns ett rum psubduralrummet., som icke vid undersökningar befunnits innehålla någon vätska och som ansetts såsom ett slutet rum för sig. Innanför den hårda hiernhinnan och det nu nämnda subduralrummet befinner sig on annan och tunnare hinna, ,,spinsdlelväfshirsment, (arachnoidea), som likaledes omsluter hjernan och r yggmärgen, och under denna hinna finnes äfvenledes ett vanligtvis med mer eller mindre vätska (serum) fyldt rum, kalladt subarachnoidealrummet. Äfven nyare forskare hafva betviflat, att den del af subarachnoidealrummet, som omgifver bjernan, stod i omedelbart sammanhang med subarachnoidealrummet omkring ryggmärgen. Virchow och Köllicker, stödde på ett enda experiment, antogo, att ryggmärgens subarachnoidealrum på sin höjd stod i förbindelse med de stora subarachnoideala rummen (sinus) under bjernars bas. En annan fysiolog, prof. Hies, hade vid undersökning af hjernans och ryggmärgens inre funnit serösa (med vätska fyllda) rum omkring blodkärlen, hvilka rum han benämnde vberivasculära (2e de kärlen omgifvande). Man hade sålunda icke mindre än 4 från hvarandra afstängda serösa rum omkring och i nervsystemet, nemligen 1) Subduralrummet, 2) ryggmärgens subarachnoidealrum, 3) bjernans subärachnoidealrum och 4) de perivasculåra rummen inuti bjernan och ryggmärgen. Ett sådant inveckladt förhällande och brist på sammanhang vore i hög grad otillfredsställande och det kunde med skäl dragas i tvifvelsmål, att de anatomiska förhållandena rörande dessa serösa rum ännu voro rätt utredda. Key och Retzius företogo sig derföre att söka närmare utforska ifrågavarande ämne. Särdeles talrika undersökningar å såväl lefvande som döda djur samt å ett större antal menniskolik af äldre och yngre, utförda på det sätt, att ryggmärgskanalen försigtigt öppnades och injektioner med olika färgade vätskor i subduraloch subarachnoidealrummen företogos under mycket lindrigt tryck (-Z rigten af en qvicksilfverpelare af S—10 millimeters höjd), hvarvid på ett otvetydigt sätt visade sig genom injektionsvätskans obehindrade framträngande, att af ofvannämnde 4 slags serösa rum, hvilka förut ansetts vara alldeles isolerade från hvarandra, de tre sistnämnda stå sinsemellan i oafbruten förbindelse och att de för öfrigt skiljda subduraloch subarachnoidealrummen medelst de 8. k. Pachioniska granulationerna stå i en viss förbindelse med hvarandra. Betydelsen at dessa Pachioniska granulationer har först blifvit utredd genom Keys och Reizii undersokningar. Man har allt hittills vanligen upp— — — — — tv — fattat dessa granulationer såsom sjukliga bildnin; gar, enär de t. ex. hos personer, som ofta haft blodträngningar åt hufvudet, befunnos vara syn-II nerligen stora och talrika. Anatomen Lusche bar visserligen redan förut uttalat sin protest emot b att uppfatta dem såsom sjukliga bildningar, men i derås verkliga vigt och betydelse var dock okänd. t. Vid Keys och Retzii injektionsförsök fyllde in-S sektionsmassan, som sakta inträngt i subärachnoi8 lealrummet dessa granulationer, hvilka äro särde8. es talrika å sidorna om hjernans s. k. stora blodedare (sinus longitudinalis), der de bilda ett sinuöst system, men för öfrigt finnas ymnigare än m man hittills trott och af K. och R. iakttagits äf5) ren talrika hos späda barn å delar af hjernan, r man förr förbisett dem. Det befanns nu, att a granulationer, som utgå från hjernans finare mor, nästan på ett analogt sätt med bildningen ts k. bråck tränga igenom hårda hjernhinnan ch till och med tränga fritt in i denlånga blodlelaren. Key och Retzius funno till sin öfverrasking, att den införda ivjektionsmassan inträngde rån de serösa rummen under hjernhinnorna rundt nnkring dessa granulationer in i långa blodlelaren och vidare in i det med denna samnanbängande venösa kärleystemet, och detta ned sådan lätthet att, oaktadt den pådrifvande rasten, enligt hvad ofvan är nämndt, var så rina (blott S—10 millimeters tryck), injektionsmasan framträngde ända till hjertat hos försöksdjuet. Den finare anatomiska byggnaden af de echioniska granulationerna, för hvilka Key fulltändigt och klart redogjorde, måste vi förbigå här ; Öi ch åtnöja oss med, att såsom resultat af dessa Vi