Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1870, sida 2

hvars majoritet blindt följer den kejserligtministeriella viljan. Trots allt krigets oförnuft, ja vansinne; trots alla de förfärliga olyckor, som äro dermed förenade; trots alla menniskovänners gensägelser och böner; trots saknaden af en äfven inför diplomatien giltig krigsanledning — skola vi sälunda, derest ej alldeles oväntad räddning mellankommer, snart bevittna krigiska scener, mot hvilka det mesta af hvad vi hittills upplefvat skall synas såsom obetydligheter. Det är ett krig mellan det kontinentala Europas på en gång mäktigaste och mest bildade nationer, hvardera utrustad med alla de krigsapparater, hvarpå det menskliga snillet i sednaste tider öfvat sin uppfinningsförmåga, och hvardera tillika kämpande med nationell hänförelse och förbittring. . Utgången af denna fruktansvärda strid låter sig omöjligt förutsäga, ty dels beror en batalj, som ofta kan vara mycket afgörande, på rätt många tillfälligheter, dels uppkallas nya, förut okända krafter, hvilka kunna gifva sakerna en ny vändning. Gifvet är emellertid, att Frankrikes anfall skall ske med en förfärlig ansats, och att Tyskland skall deremot ställa en utmärkt väl ordnad stridsmakt, ledd af skickliga härförare, och att bakom denna redan färdiga stridsmakt står ett helt vapenöfvadt folk. Tyskland har också här, och detta är ingen ovigtig sak, rätten på sin sida, sådan, som krigsorsaken nu blifvit funnen. Annorlunda kunde det hafva varit, derest kejsar Napoleon förut hållit frågan om Pragerfreden, med särskild hänsyn till den 5:te artikeln, öppen; men det bar han icke gjort, och om den nu, såsom det tyckes, tages upp, så sker detta tydligen endast för att begagna densamma till en ny förevändning. Det skall emellertid nu blifva klart, huru orätt Preussen handlat, då det icke längesedan träffat en hederlig uppgörelse rörande denna bedröfliga tvistefråga med Danmark, som här följes af sympatier från alla folk, som ega en känsla för det rätta. Preussen har sjelft beträdt eröfringspolitikens bana och har vindicerat rättslig giltighet åt den starkares framgång; dess rättsliga ståndpunkt gentemot Frankrikes eröfringspolitik är derigenom i hög grad försvagad. Icke förthy, och trots detta stora missgrepp från Preussens sida, kan den Skandinaviska norden icke önska, att Frankrike blir den allrådande makten i Europa, hvilket det blefve, om Tyskland kunde krossas, utan måste vi uppriktigt önska, att Tyskland måtte gå segrande ur denna jättekamp. Det är dock civilisationens, det är tillika den religiösa och borgerliga frihetens land. Det är en nation derjemte vid hvilken det Skandinaviska norden är fästadt ej blott med blodets band, utan ock med de gemensamma intressenas, med de historiska minnenas, med de otaliga vänskapsförhållandenas band. Det finnes ingen anledning befara, att vi icke skola kunna bevara en neutral ställning i den förestående striden; men skulle detta blifva oss förvägradt, så är vår enda naturliga och rätta ställning på Iysklands sida. Vi känna alltför väl, att detta icke är den uppfattning, som hyses af Sveriges konung och hans närmaste omgifning, utan att man der drömmer om en allians med Frankrike för att upprätta hvad som lyckligtvis ej blef af under sista kriget mellan Danmark och Tyskland. En krigspolitik är dock för intet land så oförnuftig som för den nordiska halfön. Det finnes nemligen för oss ingen den ringaste anledning att söka krig. En krigspolitik, hvilken ejkan betecknas annorlunda än en äfventyrarepolitik, blefve alltså här en rent personlig, eller, låt vara, dynastisk, sak, och åt denna vilja Sveriges och Norges folk ieke bringa de oerhörda offer, hvarom här är råga. ; Konung Carl XV har nu anträdt en resa till Skåne, hvilken sannolikt kommer itt utsträckas till Danmark, eftersom man hu, med iakttagande af grundlagens föreskrift, eventuellt beslutit en tillförordnad i egering för detta fall. Att här kommer utt göras mycket i personlig politik är! zanska säkert; men derom lärer man väl å ara förvissad, att de nuvarande rådgifarne icke skola tillåta sig något steg, l om kan sätta vårt lands trygghet och!älfärd på spel. Väl veta vi, att andra, ; 1 l k 8 I h nera medgörliga rådgitvare kunna tillkalas, samt att grundlagen lägger i monarens hand den farliga makten att, med ina rådgifvares samtycke, ingå allianser ch äfven börja krig, eburu riksdagen kall omedelbart sammankallas. Men då an olyckan redan vara skedd och man!