Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1870, sida 2

själen till tacksamhet. oc . Göteborg den 13 Juli. Trankrike vill hafva krig — det är de sak, som nu trädt i dagen, och hvaraf föl jer den till visshet gränsande sannolikhe ten, att det också blir krig af och dertil ett blodigt, fruktansvärdt krig. Det har från flera håll försäkrats, at krigslystnaden hos franska nationen gif vit rum för högre och förnuftigare före. ställningssätt. Ännu för mindre än ett ål sedan, då de nya valen till lagstiftande kammaren försiggingo, var den allmänns stämningen för freden så förherrskande att ingen enda kandidat, som påräknade framgång, vågade tala för kriget, utar ingingo många fastmer ordentliga freds förpligtelser. Och ännu för ett par vec kor sedan förklarade hr Ollivier, att utsigterna för freden i Europa alldrig vari mera gynnsamma än nu. Denna sednare förklaring har, det kar man nu finna, varit ett ofticielt skrymteri bakom hvilket troligen legat dels assigten at invagga fienden i säkerhet, dels ock åtskilligt börsspel, hvarpå frankrikes ledande män nu sannolikt inberga hundratal af millioner. Det var icke en ögonblicklig uppbrasning, som föranledde de häftiga orden i lagstiftande kammaren med anledning af det spanska tronföljarevalet, utan denna sak var tastmer endast en god förevänning. Och när så, tack vare troligtvis Englands kraftiga mellankomst, denna krigsorsak helt och hållet undanröjdes, så framkommer Frankrike med propositioner, som gå ut på ingenting mindre än att förödmjuka Preussen. När vsegerherren vid Sadova icke kan gå in på en sådan förödmjukelse, följer kriget; och äfven om detta Frankrikes yrkande skulle blifvit hörsammadt, skulle ganska visst nya fordringar framställas, och kriget följa i alla fall. Ty, vi upprepa det, Trankrike vill hafva krig. Denna sak är också ganska förklarlig, i all sin ohygglighet. Frankrike är nu fullt rustadt, och man håller icke förgäfves ett laddadt gevär i handen. Dess undfallenhet 1866, i kriget mellan Österrike och Preussen, var väl i icke ringa grad beroende af dess ofullkomliga utrustning vid denna tid, hvartill väl kom, att kejsar Napoleon påräknade en annan utgång af detta krig. Hade Usterrike, såsom hela verlden trodde, blifvit den segrande, och hade Preussen så måst kasta sig i Frankrikes armar, så hade hårda vilkor derför kunnat uppställas. I en sednare period var frågan om Luxemburg nära att framkalla kriget, och när det afböjdes, skedde det hufvudsakligen genom Englands bemedling, hvartill kom, att Frankrike ännu ej var fullt i ordning. Det säges, att grefve v. Bismarck då önskat kriget, för att begagna ett för Preussen gynnsamt tillfälle att slå en fiende, hvilken han förutsåg skulle återkomma vid ett annat för honom mera lägligt tillfälle. Denna grefve B:s törutsägelse har också ockräftats. Detta tillfälle är för Frankrike nu inne, och många omständigheter sätta den kejerliga styrelsen nästan i nödvändighet att söra krig. I Paris och andra Frankrikes större städer råder stor arbetslöshet, hvilken skall söra regeringen så mycket svårare bekymner, som den svaga skörden ilandet komner att fördyra lissmedlen. Den svaga irsväxten är dessutom redan för sig i en ara för en fransysk regering, särdeles när nan, såsom kejsar Napoleon, velat spela ollen af försyn. En hungrande befolking piskar sina afgudabilder, då dessa j velat höra de många bönerna. Så är n regering i det moderna Frankrike aldrig rygg, när massan af folket lider nöd. nom armåen har man nu på någon tid cke haft tillfälle att utmärka sig och inna befordran. Börjar nationen så på llvar ifrågasätta de stående armöernas ytta och nödvändighet, blir det så mycet angelägnare att visa obefogenheten af tt sådant tal. Protester skola ej saknas mot kriget, ch det i första rummet från republikaernas sida; men dessa skola ingenting örmå gentemot en lagstiftande församling, RSKR a EASTERN TTT ERNST VRT