NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. — Ännu märkligare var det, när vi efter kröningen lemnade Trondhjem. Kungen ville hem till Sverige och beslöt rida utefter Thyra-elf allt öster ut till svenska gränsen. Alla afrådde honom derifrån. Bönderna sade, att det var omöjligt komma fram den vägen. ,Den var icke födå, sade de, som mindes, att hon bar så års, först vid sastegångstiden, då hon fyldes med snö, kunde hon beläggas med is, men af klart vatten frös hon aldrig. Men kungen svarade, att Gud och S:t Olof nog skulle bjelpa honom till Sverige igen, och så redo vi, och när vi kommo till elfven, låg hon frusen som den klaraste kristall, och på fem timmar, du må tro mig eller icke, Nils, tillryggalade vi en väg, som eljest räknas för tre dagsled. Dagen efter gick elfven åter klar, och norrmännen, som följt till gränsen, fingo en högst vådlig återfärd ... Hvem har väl en sådan lycka, Nils! Och skall hon leda min frände i förderfvet, så må man väl säga, att hon leder honom dit på ett sådant sätt, att han icke kan ana oråd ... Dock vore det lyckligt, om någon funnes, som kunde öppna hans ögon :. . jag förmår det icke! — Drottning Karin! — hviskade Nils. — Nej — genmälte Thord och skakade på hufvudet — nej ...det tyckes nästan, som om äfven hon icke mera hade samma tillgång till min frändes öra som fordom ... Men hvad så än må ske, Nils — tillade han och fattade åter vännens hand — vårt löfte står fast, vi blifva konung Carl ) Se II-T, N:o 158