yttrade konungen. — Vore jag blott viss derom, berre! — Jag kunde inskränka mig till en blott varning och anse mig hafva gjort nog för att freda mig sör mitt samvetes kraf... Men då jag säger eder allt, sker det för att rätt öppna edra ögon, om Herren gifver mig kraft dertill, och visa eder, hvilken fara I löpen, om I icke i tid rätten eder och tagen eder till vara för dem, som I veten vara edra fiender. Detta mitt uppsåt må näst uppfyllandet af min ed till eder uppväga brytandet af eden till de sammansvurne. (Forts.)