Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1870, sida 2

kom någon och slog mig på axeln, och när jag såg mig om var det min gamle höfvidsman på Tranan, Jösse Bosson. Han sporde mig, hvart jag skulle hän, och huru det gått mig, sedan den olyckliga aftonen, då han sjelf blef så illa huggen af herr Thord vid Reso kyrka. — Den rånsmannen! — utropade Nils. — Han hade ej glömt sitt gamla handtverk! — Nej, nej, I faren vill, herr Nils! Han kunde icke begå en sådan handling mot mig, nej, nej . .. Han var ock alldeles förändrad till sinnet, sade han, och hade fått en plats bland kungens svenner. Men om det der kunde vi icke stå och tala på skeppsbron, utan han bad mig dricka en bägare öl med sig hos en ölhona i staden, dit han bad mig gå och vänta sig, ty han skulle först gå upp på slottet. —Der hafva vi honom, Brodde! — afbröt Nils och reste sig ifrigt upp från bänken, der han satt. — Nej, det var icke han ... I skolen få det att höra... Jag gick, som han sade, till ölkonan, och svennen gick att träffa herr Ove, hvarpå äfven han skulle komma till konan. När jag kom in i hennes stuga, så var der fullt af folk, men straxt kom en och hviskade mig i örat: ,, Guds vän! — ,Allas fiende!t — hviskade jag tillbaka, och så hviskade han ytterligare: ,,Är du vilde Falken? — och jag nickade, och då vinkade han hemlighetsfullt åt mig att följa, som jag ock gjorde. Så öppnade han en dörr och vi kommo ut i en trång gång, hvarifrån en trappa ledde ned i en källare. Der nere sutto flere svenner kring ett bord, som upplystes af en fackla och alla hade de sina ansigten betäckta, så jag kände ingen af dem. Fetaliebrodern, som fört mig ned, stängde dörren bakom mig och i detsamma yttrade en af de svarte: , Vilde Falk, du är anklagad för förräderi . hvad har du att anföra till ditt försvar? Jag svarade ingenting, och han upprepade sin fråga.